Vart tog jag vägen?
Efter premiärlöpningen fann jag det rådfullt att fira i dagarna fler. Dusade i susen och skaffade minnesluckor som kan räknas på en handfull händer. Det sista jag minns av värde är ett fat med ostron och en torrt knastrande champagne.
Jag vaknade i ett dike med blod på läpparna och spritdoft i håret. I fickan hittade jag ett kort föreställande mig själv.
I morgon.
Nya festligheter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar