Stryk det där om att min kropp inte reagerade på lätt löpning i några korta sekvenser. Efter någon timme började en smärtförnimmelse pulsera i en knät. Det vänstra. Så mycket för min aggressiva taktik. Det är under största möjliga tystnad jag hatar min kropp just nu. Som vanligt alltså, men lite extra just idag. Vi sitter i varsitt hörn av soffan och tittar tomt ut i ingenting. Jag kommer inte ge min kropp den tillfredställelsen att säga något beklagande eller förlåtande.
För mig är den inte värd någonting.
söndag, maj 17, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Om inget kändes under själva löpningen; behöver det vara så stor fara då?
Fast från ingenting till löpning 2 dagar i rad verkar lite riskabelt. Skynda långsamt med löptillvänjningen; du har ju cyklingen att falla tillbaka på.
Förmodligen är det bara en liten överansträngning som förhoppningsvis går bort med vila (från promenad/löpning). Veckan som kommer är 3 MTB-pass inplanerade så jag hoppas att knäproblemen ska försvinna och jag har lärt mig vart gränsen går just nu.
Skicka en kommentar