Dagens kulturpromenad

För att få bort tankarna på den hemska familjetragedin som hände i början på veckan tog jag min arbetslösa krage i ett rejält nappatag och gick ut i friskluften. Under gårdagen hade jag hittat en gammal kommunkarta och på den konstaterat att jag är rätt uselt bevandrad i min egen kommun. Därför blev dagens promenadmål Torsåker slott. Byggt på 1870-talet och väl undangömt däruppe i kommunens övre västra hörn.

Mina ben började med att pinna på utför kommunens största pulkabacke, Teknikbacken, innan jag stannade till vid replikan av ett Vikingaskepp. Anledningen till skeppets höga placering är inte som man kanske tror att hålla vandaliserande snorungar borta, även om det också verkar hjälpa mot det, utan för att på vikingatiden var vattenlinjen så hög. Mälaren skvalpade lite högre kan man säga. I bakgrunden ser man Stora Wäsby slott skymta mellan Barockparkens nyansade träd.

Det här är kultur tänkte jag och gick vidare.


En bra stund senare, och blötare fötter ska tilläggas, var jag framme vid Torsåker slott. Och insåg vilken besvikelse det hela var. Storleken var inte mycket mer än en normal direktörsvilla ute på Lidingö. Dessutom lyckades jag inte gräva upp något intressant om slottet hemma heller. En riktig slott ska väl historiskt ha ett par gengångare och minst ett bestialiskt mord att bjuda på. Jag gissar att det mest dekadenta som hänt på detta slott är att Slottsherren vid något tillfälle råkat göra en tjänsteflicka på smällen.


Jag lämnade det misslyckade promenadmålet bakom mig och hittade en fin stig längs med sjön Fysingen. Ganska snart dök en runsten upp. Är det något som AspLövets hemkommun har att gödsla med så är det just runstenar. Saken är dock den att dom flesta har en informationstavla som berättar när den är gjord och vad det står på stenen. Inte den här. Kan det vara en fylleknackad sten? Jag spekulerar bara här men kanske var det någon yngling som i vredesmod över att en flicka från byn inte ville släppa till berusade sig med ond bråd mjöd och hämnades genom att knacka in lögner på den här stenen. "Invid denna plats har skökan Gillög spridit sin gonorre", eller nåt i den stilen. Kommunens historiker törs helt enkelt inte skriva någon info om denna skandalsten.


Efter pausen vid skandalstenen hade jag börjar frysa så jag tog mig tvärs över Fysingen med sikte på Kärleksudden. Där hittade jag dock varken värme eller kärlek så mitt nästa mål fick bli ett petroliumstopp intill E4:an för påfyllning av personligt bränsle.


Efter matpausen var jag trött på kultur och gick hem istället. Dagens 11 km kultur var dock roligare än vädret som var så grått att vitbalansen på kameran fick tuppjuck.