lördag, november 21, 2009
Gammal skåpmat [arkiveringsprojekt-09]
MedlemsBesiktning 2005
Det har varit en del diskussioner dom sista åren om varför det är så få som tävlar i klubben. Våra egna träningsarrangemang lockar jättemånga men när det väl drar ihop sig till tävling så spelar det ingen roll att det rör sig om ett DM runt hörnet i kanonfin skog, det är ändå bara ett fåtal sörjande som ställer upp.
För att råda bot på detta och få medlemmarna mer inriktade på tävlingsverksamhet igen så har vi ett förslag som vi presenterar nedan.
Vi genomför en stor inventering av klubbens medlemmar där vi ber dom fylla i ett besiktningsprotokoll (Se bild nedan). Varje medlem får kryssa i vilken kategori man tillhör sett till året soim har gått vad gäller antal tävlingar man sprungit. Utifrån dessa dokument sorterar vi sen in dom i 5 kategorier.
Klubbmedlemsindelning
Kategori 1
Här har vi en stor grupp medlemmar som inte gör mycket väsen av sig. Har man tur kan någon enstaka dyka upp på årsfesten och ibland på något arrangemang kan dom tvångsinkallats för att hjälpa till. Många tycker kanske att det är den idealiska medlemmen för dom är ingen kostnad utan enbart en inkomst genom medlemsavgiften. Fel! Fel! Fel! Det är oerhört kortsiktigt att se till klubbens ekonomi när man har långsiktiga planer. Dom som inte deltar i tränings och tävlingsverksamheten är enbart en cancersvulst som sakta men säkert drar ner klubben i det bottenlösa kärret. Vi måste gemensamt ta beslut om dessa medlemmar skall tvångsutlösas elller om vi skall ge dom en sista chans att börja tävla igen.
Kategori 2
Dom här medlemmarna tror nog själva att dom är orienterare men inget kunde vara mer fel. Det stora problemet med dessa är att många ansvariga i klubben (som UK tex) tror att dom här går att använda till kavlar och dylikt men att få nobben av kategori 2 löpare är en regel utan undantag. I praktiken är dom helt värdelösa. Tittar man på deras tävlingsstatiskt kan man hitta någon direktanmälan, kanske ett KM eller i bästa fall någon vanlig tävling som dom råkat halka förbi när dom får för sig att det är dags att satsa på beachsäsongen igen. I denna kategori hittar vi även en mycket mystisk grupp medlemmar, dom så kallade O-Ringarna. Medlemmar som man inte visste fanns dyker plötsligt upp i startlistan till 5-dagars. Men lika fort som 6:e etappen har tynat bort så är dom försvunna igen och dyker inte upp förrens det vankas ett nytt 5-dagars året efter. Att omvända dessa kräver inte bara tur och skicklighet utan också våld och hot.
Kategori 3
Här har vi dom! Inte bara klubbens utan hela orienteringssportens medelmåttor. En massiv massa mossiga motionärer som inte har så mycket åsikter om sporten, inte tävlar så jätte ofta och inte heller syns så att det störs. Är det bra? Det är svårt att tycka någonting om dom här egentligen. Gillar man bingolotto, äter ärtsoppa och pannkakor på torsdagar och tycker att orientering är bäst när det är nära och enkelt så behöver man inte hetsa upp sig. Vår rekommendation är att låta denna kategori vara som dom är. Möjligen kunde vi lägga in hot om repressalier om dom inte ökar sin tävlingsfrekvens men vi tror att vi får trippa försiktigt på dessa tår. Nädå, vi skojade bara. Piska på dom och säg som det är att dom är vatten värda och måste för en gångs skull ta ett beslut här i livet. Är dom med oss eller emot oss?
Kategori 4
Här börjar det likna något. Dom här löparna måste man bara sporra i rätt riktning. En bra morot kan vara att klargöra att underifrån kommer det komma många tävlingsvilliga löpare så om dom vill ha kvar något som liknar status i klubben så bör dom satsa på att bli kategori 5 löpare. Vi är också övertygade om att denna grupp kan man pressa på mycket hårdare än vad man tror. Det kravlösa samhället dog med hippirörelsen i slutet av 70-talet. Många tror att det vi håller på med är en ideell fritidsaktivitet men inget kunde var mer fel. Vi måste banka in i skallen på våra medlemmar att tar dom inte i ordentligt vad gäller klubbarbete, träningar och kepsar loss på tävlingar så har dom inget här att göra.
Kategori 5
Här har vi medlemmar som har all rätt i världen att vara dryga och tycka om allt och alla. Det är på dessa personers ryggar vi skall hänga i alla bemärkelser oavsett regler eller inte. Här har vi människor som har lärt sig att prioritera i livet. Orientering före privatliv! Jag repeterar, Orientering före privatliv! Svårare än så är det inte. För observanta läsare kan man kort och gott säga Orientering = privatliv, sen får fruar, barn och arbetsgivare gilla läget kort och gott. Tillhör man denna grupp så är den stora kampen hur man intern inom kategorin placerar sig. Då förstår alla som har lite tävlingsinstinkt i kroppen att det bara driver på dessa individer så det är en Vinst-Vinst situation som heter duga. Skulle det visa sig att denna kategori sväller enormt (i en utopisk värld är alla medlemmar kategori 5) så ordnar vi en kategori 6 där det krävs 50+ tävlingar. Skulle även den kategorin bli stor kan man lägga in olika spiffar som faller ut beroende på hur utbrett geografiskt tävlingarna är fördelade (landskap och länder)
Nu kanske man tycker att genom detta påtvingade deltagande i tävlingsverksamheten kommer man att tappa en massa medlemmar och på så sätt minskar klubbens intäkter som i mångt och mycket handlar om medlemsavgifter för att hålla näsan ovanför trädtopparna. Visst är det så men det är där vi har dagens I-landsproblem i sporten. Vi blir mer och mer en mulleverksamhet där folk "tar" sig tid för att ibland kunna utöva något som kan påminna om sporten. Ekonomi är bara ett litet ord som många lägger allt för stor vikt i. För att belysa detta kommer nu vårt nästa förslag, nämligen:
Omvänd medlemsavgift.
Kategori 1
Skall få betala så det svider om dom nu promt måste vara med i klubben. Vad sägs om 1500:- och sen på det en omvänd tävlingslicens. Dvs tävlar dom inte under året och inte kvalificerar sig till en högre kategori till kommande år, får dom betala en licens på ytterligare 1500:- Krasst kan man säga att vill man vara med och leka utan att delta skall det kosta.
Kategori 2
Medlemsavgift 1000:- och i tillägg får dom städa klubblokalen varannan torsdag, sortera plastfodral vid säsongens slut och vara toalettansvariga på alla våra tävlingsarrangemang. Det borde nog lära dom att byta kategori fort.
Kategori 3
Medlemsavgift 500:- Dom här medelmåttorna går nog inte att hota med ekonomi så vi låtsas som att dom inte finns genom att skicka påminnelser på medlemsavgiften varannan månad. På så sätt får vi in lite extra slantar från denna laglydiga fårskock.
Kategori 4
Medlemsavgift 250:- Inte mycket att orda om. Dom vet vilka dom är och en lite summa får dom bidra med så att dom inte blir för styva i korken.
Kategori 5
Givetvis skall det vara gratis att tillhöra denna kategori. Förutom gratis tävlingar och resor skall det alltid finnas nytvättade och nystrukna tävlingskläder framlagt. Ryggsäcken skall packas med mammaliknade smörgåsar och sportdryck. Skulle någon komma över 50 tävlingar skall det börja betalas ut premier och därmed basta!
Och vips har man en klubb där det tävlas i massor, alla mår bra och inga problemmoln på himlen. Att förslaget skulle vara socialt och ekonomiskt oförsvarbart kan vissa tycka men bakåtsträvare får ställa sig sist i kön och hoppas på bättre tur nästa gång. Den som inte vågar, står kvar där vi står just nu, och som alla vet är det först i mål som gäller inom orienteringsrörelsen vare sig det rör sig om sprint eller Långdistans.
När var det årsmöte nu igen?
© 2005 AspLövet
fredag, november 20, 2009
Gammal skåpmat [arkiveringsprojekt-09]
På Alternativet så frodas dom extrema åsikterna och dom kallhamrade antagonisterna. I rökan av vilda diskussioner kan man rätt snabbt urskilja diverse typiska karaktärer. Några av dessa har vi försökt att kategorisera nedan
Paragrafisten -
I sin slitna stolryggsäck från Silva så har han alltid ett vältummat exemplar av SOFT´s tävlingsregler. Inget regelbrott är för litet för att inte resultera i ett påpekande [läs: protest] att man som arrangör eller tävlande minsann bryter mot paragraf 7.5.1 eller vad det nu må vara. Paragrafisten anser att det inte någonsin finns några förmildrande omständigheter utan att regelbrott skall straffas i 100% av fallen. Utan regler falerar systemet och man kan lika gärna låta anarki råda. Att debattera med Paragrafisten är som att duscha utomhus på Smålandskavlen. Man får obönhörligen vindbyar av snö & regn på sig istället för tempererat vatten. Heta regelbrott för denna typ är kombinationslagens vara eller icke vara, heltäckande klädsel, SM-kvalificering, hängning mm. Förbjudna-områden är lördagsgodis i hans smak.
- Landslagsledaren
Att så många inkompetenta ledare har valts så många gånger kan Landslagsledaren inte förstå. Gamla gubbar/damer som inte presterat något på 10 år får plats i landslaget medans landslagsledarens favoritlöpare, dom unga & hungriga ratas. Sverige skulle vara världsledande om han fick ta ut löparna till våra landslag. Han har en fullständig insyn i hur landets alla elitlöpare tränar och vilka resultat dom presterar. Dom få som någon gång försökt försvara uttagningarna får minsann veta att den eller den löparen slagit den uttagne 6 ggr på dom senast 10 mötena och att den andra ratade hade 95 timmar träning förra månaden. Han syns företrädesvis på "Eftersnack" då laguttagningar offentliggörs eller om det blivit fiasko på något mästerskap. Skulle det visa sig att dom Svenska löparna tar medaljer och överraskar positivt så har han inte mer skam i kroppen att han står först i kön och skriker: "Äntligen!! Vad var det jag sa!"
Resultatfreaken -
VART FAAAAN ÄR RESULTATEN!!!, skriker Resultatfreaken så fort han kommit innanför dörren hemma och loggat in sig på nätet. Någon tanke på att tävlingen precis avslutats och att hela arrangörsstaben fortfarande befinner sig ute i skogen verkar inte finnas. Han lever för sina resultatlistor, sträcktidsanalyser och spelar upp sina lopp i WinSplits om och om igen. Resultatfreaken är inte främmande för att använda flera olika pseudonym på "Eftersnack" för att gnälla med, på så sätt tror han att det verkar som att alla deltagare på tävlingen står bakom avskyn mot bristen på kompetens. Något annat som retar Resultatfreaken är när H80 eller någon annan oviktig klass (i deras ögon) hamnar överst i resultatlistan. I dessa fall kan han få medhåll av Paragrafisten som bestämt påpekar att elitklasserna minsann alltid skall ligga överst.
Motalametoden eller Farstametoden? När det kommer till gaffling på kavlar så finns det ingen som slår Gafflingskungen på fingrarna. Han kan som multiplikationstabellen i huvudet slänga ur sig hur många gafflingsalternativ det blir om man har 3 gafflade kontroller på 5 olika ställen under banan och man utnyttjar alla varianter. Tyvärr för Gafflingskungen så har antalet gafflingar minskat mer än Ericssons börsvärde dom sista 5-10 åren. Något som får honom att alltför ofta hänge sig åt nostalgiska minnen från SM-kavlar på 80-talet. Han brukar oftast komma i hårda debatter med personer som vill att det skall vara jämnt och tätt på kavlarna. Självvald väg i okänd mark" skriker då Gafflingskungen och surnar allt som oftast till mot alla nytänkare.
Länkaren -
Länkaren lever för att upplysa sina medmänniskor på Alternativet om att hela world wide web är fyllt av intressanta artiklar, OL-sidor och annan info om vår kära orienteringssport. Han vräker ur sig länkar till Anton, DN, Dalademokraten och RAC. Han hittar dom mest obskyra resultatlistorna, och har alltid en hjälpande hand med startlistor. Han tipsar om Anton, 5-dagars i Frankrike, Veteran VM, Lera i munnen, OL-utrustning, Bebopligan och Beach-OL. Nämnde jag att han kan länken till Anton?
Länkaren har förmodligen fler OL-sidor sparade bland sina favoriter än vi andra har 5-dagars kontroller i karriären. Som en hök hugger han och lägger ut länkar så fort någon söker info. Länkaren springer förmodligen själv inte så mycket orientering men han var troligen rätt duktig som ung och han lever kvar i den elitistiska världen. Han är mer insatt än dom flesta och skulle förmodligen ligga i topp på kepstävlingar.
- Bakåtsträvaren
Han är oftast en H35/40 löpare som fuskar i H21L på midre landsortstävlingar, där han jagar rankingpoäng eftersom han vägrar inse att han inte hänger med seniorerna längre. Han berättar lyriskt om gamla klassiska Älgdrevsbanor och minns sin ungdoms 1:20,000 delar med brunstrecksmossar. Han kan för allt i världen inte förstå allt tjat om hur sprint i parkmiljö och förkortade 10-mila sträckor på 1:10,000 del skulle kunna vara utvecklande för sporten. Han vill att allt skall vara som förr och tjatar till förbannelse om klassisk orientering, självvald väg, Blodslit(et) och kortbyxlöpning i köldgrader. För honom är PWT ett skällsord och han håller många gånger med Felstämplaren när denne drar igång sina attacker mot dom elektroniska stämplings- systemen. På hans tid så fungerade stiftklämmorna klanderfritt.
Kartritaren -
Hur var det egentligen med den där felplacerade kontrollen på SM 2002? Stämde kartan? För kartritaren så finns det inget heligare än kartan i alla dess former. Han ältar kartskalor, hyggesredovisningen och huruvida kodsiffrorna skall tryckas bredvid kontrollnumret eller inte. Det finns inget som förargar kartritaren mer än när han erbjuds kopierade kartor eller något annat otyg. Han bojkottar konsekvent dessa tävlingar och skulle arrangören ha missat att informera om detta så hörs det lång väg både på TC och på nätet efter målgång. Hemma har han en diger samling av ovikta rena Offsettryckta kartor som han ger mer kärlek än sina barn.
- Felstämplaren
SportIdent, Emit eller stiftklämmor? När tekniken falerar så kastar Felstämplaren den första stenen. Han har mer än någon annan hört ett piip men ändå saknat registrering. Han har mer än någon annan kommit fel in till en Emit-kontroll och tvingats vrida handleden ur led. Han har mer än någon annan haft en pigg utanför och blivit felstämplad. För Felstämplaren så verkar det allra enklaste moment bli en omöjlighet. har många (o)vänner på nätet och gaddar gärna ihop sig med såväl Bakåtsträvaren som Paragrafisten. Aldrig har väl Felstämplaren mått så bra som i efterdyningarna av årets 10-mila. Han blev kung på nätet med sina cyniska och bitska kommentarer i fallet Emit-10mila. Trots all kritik så äger han såväl en SI-pinne som en Emit-bricka.
Missunnaren -
Han är den typiska ur-svensken som har jantelagen inopererad i ryggraden. Han hittar fel på allt och alla och blott han och hans klubb är genuina i en korrumperad sport. Han spyr galla över alla kombinationslag som placerar sig. Han tycker att storklubbarna värvara sönder dom små och på så sätt utarmar sporten. Han allierar sig gärna med Landslagsledaren när den unga talangen från den lokala lilla klubben ställs åt sidan. Han tycker att det är för dyrt att springa dom stora kavlarna och anser att dom bara snor åt sig åt och tjänar multum på sina bristfälliga arrangemang. Han vill ha startavgiften tillbaks om resultatlistan är sen och han tycker att korven aldrig skall kosta mer än 10 spänn i markan. Den typiska missunnaren är förmodligen rätt medioker på orientering och inser innerst inne att sporten växt ifrån honom men han hänger envist kvar genom att låtsas vara David i den stora kampen mot överheten.
Ni har sett deras namn. Ni har läst deras åsikter. Man kanske inte håller med om allt, eller för den delen inte om någonting. Men när Giganterna lägger sig i debatten så blir det en helt annan tyngd. Dom har lika kryptiska namn som oss andra men inläggsfrekvensen är i en helt annan klass. Många är vi väl som undrat vilka människorna är bakom dessa signaturer när vi är ute på TC:
PS, Gubbjeveln, Ove Molin, Champ, Zerbembasqwibo, SG, Bluey, Bjärven, mjg, TBy, gsb, Halmos, YO, Q, Oden XT, Mad Man mfl. Dom är dom anonyma individerna som ställer och styr på "Eftersnacket". Dom är OL-Sveriges svar på DN´s kulturmaffia. Många är dom som gjort försök att ge svar på tal mot Giganterna men få har orkat hela vägen.
The Untouchables bestämmer vad du och jag tycker. Eller?
AspLövet - 2002
torsdag, november 19, 2009
Gammal skåpmat [arkiveringsprojekt-09]
V Ä L K O M M E N T I L L
Zeke - Äntligen hemma
Missa inte årets hemvändarrulle. Cannesvinnaren som har tagit biopubliken med storm.
Här har ni filmen som får ögonen att tåras. Följ Zeke hela vägen från nerpackning av köksporslinet och träningskläder tills att han rullar in på hederlig Väsby mark igen. Filmen följer Zeke steg för steg där han med ett leende på läpparna, visslande packar ihop, drar söderut och slutligen omfamnas av en hel kommun i vilda vackra Väsby. Dessutom ser vi
"Mike the Pike" som den stora starka flyttkarlen.
Som en extra bonus på denna DVD får ni en 29 minuter lång intervju med Zeke där han berättar gamla barndomsminnen från Väsby samt visar platser i Hudiskvall som han inte kommer att sakna. Dessutom finns det en 58 minuter lång sekvens där Zeke ger sina bästa inredningstips på hur man bäst omvandlar en Norrlänsk kåta till ett högborgerligt hus.
Pris [DVD] - 499 SEK
AspLövets´s Julshop Online 2004
Hej och välkomna till den sista utposten för dig som jagar dom där sista-minuten juklapparna till släkt och vänner. Vi har här tagit fram några av årets mest svåröverkomliga och svårsålda attraktiva presenter som man kan tänkas vilja ha. Köp nu och ångra dig senare som vi brukar säga.
Passa på att beställ nedanstående produkter innan dom är slutsålda.
En underbar skiva där klubbens ungdomsledare skrålar kampsånger för ungdomarna.
Klubbens ungdomsledare sjunger på denna skiva akapella. Framtida klassiker på ungdomsläger och ungdomstävlingar kan vi redan nu utlova. Hör nyskrivet material som "Men spring då för helvete", "Hur faan kan man bomma tvåan?" och den kontroversiella "Den som är sämst får gå hem". Dessutom sjunger Jan Larsson solo på den kampfyllda sången "Sista säkra".
På denna skiva finns familjevänliga låtar som tar fram det bästa i ungdomsidrotten av landets bästa ungdomsledare.
Skivan avslutas med en låt där klubbens alla ungdomar kompas
på gitarr och där dom sjunger låten "Pappa, jag vill inte hålla på med det här".
Skivan avslutas med en låt där klubbens alla ungdomar kompas
på gitarr och där dom sjunger låten "Pappa, jag vill inte hålla på med det här".
Pris [CD] - 39 SEK
Örongodis från Jukola
En man, en gitarr och en kväll i bersån. Mårten Anterud bjuder på klassiska Jukolalåtar.
Skivan som legat på topplistorna i veckor finns nu även att beställa på nätet. Här tolkar Mårten Anterud odödliga klassiker som "Toppe till landslaget" och "Rotan sämst i bussen". Men dessutom har han skrivit en rad nya låtar som kommer att bli framtida klassiker. Tex. "Lakka,lakka,lakka", "Yksi, Kaksi - Pissipausi" och den finstämda "Mera vatten på aggregatet, kitos".
I sin berså hemma i Fresta har Mårten sammanställt en skiva som i sin akustiska form ger ordet omusikalisk ett nytt ansikte. Som en extra bonus på skivan så finns det en 10 minuter lång live-inspelning av Musta där ha skrålar "Kom igen Djurgårn" på Åbo båtterminal (innan han bryskt blir tystad av hamnvakterna)
Pris [CD] - 299 SEK
Mitt liv som Macho Man
Björn Jansson ger dig en deltaljerad och stark berättelse om hur livet är på den tuffa sidan.
Läs den tuffa sannsagan om hur en man tog sig an livsuppgiften att bli en Macho Man. Björn Jansson har i prosaform benat upp hur man tränar, hur man lever men framförallt hur man beter sig för att vara en äkta Macho Man. Läs om långa lördagsträningar, ensamma kvällsträningar med endast månen som kamrat, oändliga cykelturer och hur man utan en min psykar ner sina konkurrenter när dom börjar gnälla på trötthet.
I en extra stor kartbilaga har Beeran sammanställt alla sina Macho Man Contest lopp sedan starten 1997. Inritat på dessa kartor finns mer eller oftast mindre bra vägval som får dig att inse att den finns mer urkraft i denna man än i Englands rugbylag. Beställer du inom 3 dagar så får du ett stort signerat utvik i planschformat där Beeran poserar endast iförd ett par trasiga superkalsonger.
Pris [Bok] - 1199 SEK
Hungerstrejk i Bregottfabriken
Två killar som gett anorexia ett namn. Läs deras skakande berättelse från det sockerfria landet.
Här är boken som alla har väntat på. Författarna Mikael Carlenstam och Hans Jonsson har sammanställt sina erferenheter från fett-kampen som båda klarat av på rekordtid. Dessa båda unga herrar har på kort tid tappat mer i vikt än vad Ericsson aktien tappade i sitt aktiedyk härom året.
I boken får vi över 150 tips på maträtter som innehåller varken socker, fett eller smak. Tips och trix hur man snabbast går förbi ett McDonalds utan att svänga in, hur man får en redig fylla utan kalorier och hur man syr in kläder som hänger som familjetält på kroppen. Dessutom finns det fyra kapitel med träningstips för dig som varken har kraft eller näring i kroppen för att kunna träna.
Som en extra bonus i boken så finns det 20 färgbilder på författarna där dom i olika miljöer visar upp sin nya vätränade lekamen ordentligt insmorda i rapsolja.
Pris [Bok] - 899 SEK
Griniga gamla gubbar
En lågmäld men mycket stark film där klubbens äldre sitter och diskuterar det som var bättre förr.
Tänk dig följande scenario. Man stänger in 10 stycken aktiva män ur Väsby OK´s mer seniora garde i ett rum där det endast finns 10 tomma stolar samt en kameraman. Uppdraget för dessa gubbar är att tillsammans samtala, diskutera stöta och blöta om klubben nu, då och förr. Ett intellektuellt Big Brother skulle man kunna säga.
I filmen får man sen följa dessa gubbars diskussioner som börjar vänligt och sakligt, men som ju längre dagen lider då trötthet och hunger börjar lysa i deras blanka ögon snart övergår i bitterhet och aggresivitet.
I slutet av filmen får man se hur dom nästan odelat sågar allt från kartor, banor, ungdomsverksamhet, träningsmetoder samt klubben i sig. Filmen avslutas hastigt och olustigt efter 8 timmar och 36 minuter då kameramannen attackeras av den
uppretade gubb-mobben. Ingen av dom medverkande har sedan dess hörts av.
uppretade gubb-mobben. Ingen av dom medverkande har sedan dess hörts av.
Pris [DVD] - 199 SEK
OBS! Pengarna från denna film går oavkortat till kameramannes
blinda hustru (numera änka) och hans 8 svältande barn.

SIM-Budkavle
Bygg upp din löpare från grunden i detta sim-spel för att lyckas på dom stora kavlarna.
Spelet för dig som inte orkar träna, saknar ambitioner och nöjer dig med ett liv hemma i soffan med en chipspåse och ett 6-pack folköl. Här har du din chans att bli bäst, få känna på segerns sötma och få folkets jubel i öronen.
Led den fiktiva stjärnan Björn Rundlöf från ett liv i motionsklasserna upp till den största kavlestjärnan som någonsin skådats. Du måste vägleda Björn med kost, träning och svåra val när värvarklubbarna börjar knacka på dörren. Blir det Halden eller Kalevan Rasti? Valet är ditt och hur utgången blir är upp till dig. Dessutom får du inte falla i dom klassiska diva-fällorna med doping, groupies och felstämplingar.
Som ett bonusspel på denna skiva kan du ta del av en trivia-frågesport där du kan försöka svara på 2500 frågor om Björn Rundlöf.
Pris [PS2] - 599 SEK
Musta Hevonen
Kan du leda den svarta hjälten Musta genom banans alla hinder? Ett actionfyllt OL-spel.
Här är actionspelet för dig som älskar att få styra en gammal hederlig hjälte i detta episka sagOL-äventyr. Styr Musta Hevonen genom 55 tävlingar där du börjar med onsdagskorpen och tar dig via svårare och svårare tävlingar fram emot VM 2004 i Västerås. På vägen stöter du på svårare och svårare hinder. Leriga parkeringsgärden, hängande konkurrenter, kall korv i markan, svåra gafflingar, avundsjuka klubb- kamrater, vrickade fötter och uppretade inlägg på gästboken i anonym form.
I spelet finns det över 3 timmar förrenderade filmsekvenser från Musta Hevonens karrär med klassiker som "Skobadet på Jukola", "Gympasals övernattning i Borlänge" och "Spurtkungens bästa" bland mycket annat.
Pris [PS2] - 99 SEK
Zeke - Äntligen hemma
Missa inte årets hemvändarrulle. Cannesvinnaren som har tagit biopubliken med storm.
Här har ni filmen som får ögonen att tåras. Följ Zeke hela vägen från nerpackning av köksporslinet och träningskläder tills att han rullar in på hederlig Väsby mark igen. Filmen följer Zeke steg för steg där han med ett leende på läpparna, visslande packar ihop, drar söderut och slutligen omfamnas av en hel kommun i vilda vackra Väsby. Dessutom ser vi
"Mike the Pike" som den stora starka flyttkarlen.
Som en extra bonus på denna DVD får ni en 29 minuter lång intervju med Zeke där han berättar gamla barndomsminnen från Väsby samt visar platser i Hudiskvall som han inte kommer att sakna. Dessutom finns det en 58 minuter lång sekvens där Zeke ger sina bästa inredningstips på hur man bäst omvandlar en Norrlänsk kåta till ett högborgerligt hus.
Pris [DVD] - 499 SEK
Köpvillkor: Betalning sker kontant i ett kuvert som lägges under trappan till klubblokalen. Varorna levereras till er diskret och i ett anonymt brunt kuvert så att ni varken skall skämmas eller behöva avslöja innehållet före julafton. Glöm inte att moms skall läggas på priserna samt en administrativ avgift som är på 199 SEK.
© AspLövet 2004
Gammal skåpmat [arkiveringsprojekt-09]
Här ger vi tydliga och informativa förklaringar på vad som är vad inom orienteringsvärlden. [Ett dumBOMMARNAS A-Ö skulle man kunna säga]
Budkavle
I alla normala sporter heter stafett stafett, men inom orientering heter det budkavle. En gång i sportens begynnelse hade man en lite träbit som man skulle växla med. Numera växlar man på mer stillösa sätt. Budkavle kan löpas på många olika sätt men Farstametoden är en av dom bättre sägs det. Tittar man på en karta över Farsta så förstår man inte alls vad som skulle vara så bra med det. Dom bästa budkavlelöparna är dom som hittar den bästa löparen att hänga.
Definitioner
För att tydliggöra löparens uppgift i tävlingen har man kommit på ett smart sätt att förenkla banan i symbolform på en liten bit papper. Detta papper fäster man i en plasthållare som oftast placeras på underarmen. Symbolerna ser inte alls ut som på kartan vilket får en att undra om någon överhuvudtaget har tänkt till. Ingen vågar dock ifrågasätta upplägget vilket gör att endast ett fåtal läser av symbolerna på armen och alla andra hoppas på det bästa
EMIT
Det överlägset bästa stämlingssystemet. Den här brickan har en backup-lapp vilket är en genialisk idé. Hur den här backup-lappen fungerar rent praktiskt är det dock ingen som vet. Många säger att man vrider handleden ur led när man skall stämpla med EMIT men det är nog bara såna som har svårt att skilja på höger och vänster, upp och ner, fram och bak samt mitt och ditt. EMIT hette Renl.. Regg..Rengn.. äschh.. det hette något annat från början.
Karta
Många säger att kartan är orienterarens viktigaste hjälpmedel. Vi låter det vara osagt men sant är att kartan är en enskild individs subjektiva syn på verkligheten förminskad till förbannelse. Detta innebär att verkligheten och kartan inte så sällan verkar ha olika åsikter om vad som är vad. En dålig karta är den bästa bortförklaringen sedan sporten startade i början på 1900-talet. En karta kommer i olika skalor. Från början var den i skala
1:100 000 men vi närmar oss 1:1 med stormsteg.
Klassisk distans
I sportens början fanns bara denna tävlingsform. Långt är bra men längre är bäst hette det. Vissa bakåtsträvare påstår att sportens själ fortfarande ligger i denna tävlingsform. På en klassiskt tävling vinner oftast den som tröttnar sist. Sist kommer inte den som tröttnar först utan den som borde inse att han inte hör hemma i den långa tuffa klassen längre.
Kodsiffra
För att du skall veta att du befinner dig på exakt rätt plats så brukar banläggaren skriva en siffra på definitionen som skall överenstämma med siffran som står på kontrollen. Detta föråldrade systemet kommer nog att försvinna när GPS orienteringen slår igenom. Bra att veta är att kodsiffran 69 blir 69 även om du kommer uppifrån, eller från fel håll menar vi... eller.. ja du vet...
Kompass
Kompassen pekar alltid mot Nordpolen om man inte stirrar sig blind på den vita pilen. Då är det istället Sydpolen man blickar mot. Det finns även kompasser som pekar mot Mecka men dom kommer enligt rykten ihopmonterade med en matta så det är lite onödigt att springa med den. Förr i tiden hade man stegräknare på kompassen men numera är matematikkunskaperna så lågt hos vanligt folk att den lilla detaljen har försvunnit. Kompassen har på senare år fått ett mer skamfilat rykte pga av Pasi Ikonen.
Kortdistans
Kortdistans är längre än Park-O men avsevärt kortare än den klassiska distansen. Tävlingsformen är perfekt för den som är lat. Det är oftast en liten tävling mellan banläggarna om vem som kan få in flest kontroller på dessa korta banor. Hur och när ordet distans kunde bli förknippat med kort är osäkert, för på den gamla goda tiden innebar distans att man sprang länge och hårt. Löpare som bara springer kortdistanser kallas i folkmun för "mesar".
Miniknat
Detta är inkörsporten för unga oförstörda orienterarbarn. Dom luras tro att orientering är en behaglig promenad med mamma eller pappa där man efter att ha fått stämpla vid kontroller, klafsat i vattenpölar och burit nummerlapp belönas med godis och klistermärken. Inte helt sällan blir dom inslängda i ett barnspassningskollektiv efter miniknatet då mamma & pappa själva skall ge sig ut i skogen.
Nattorientering
Vissa orienterare rör inte på sig förräns mörkrets inbrott har skett. Till sin hjälp har dom en pannlampa som sitter fäst på huvudet. Kontrollerna är uppmärkta med reflexstavar vilket kan tyckas vara lite fuskigt. När man springer nattorientering är tur och "bra häng" det viktigaste för att lyckas. En av dom mest populära natttävlingarna är Natt-SM. Då startar alla samtidigt för att även mörkrädda skall kunna vara med.
Naturpasset
Förr kallades detta för TRIM. Det stod för: "Töntar Röker - Idrottsmän Motionerar", eller nåt sånt. Vad det går ut på är att under en hel sommar hitta ett visst antal kontroller som är utplacerade i ett närområde. Apoteket var under en tid sponsor till detta men folk blev så friska av all motion att Apoteket var tvungna att hoppa av för att få fart på medicinförsäljningen igen.
Nylonkläder
Orienterarnas kläder följer inga normala normer. Slit och rivtåligt är det men snyggt? Nej! Det finns lika många klädvarianter som det finns orienterare men vissa klassiker dör aldrig ut. Superkalsonger med utanpåliggande shorts. Nedhasade strumpor med knäkorta nylonsbyxor. Kortärmad "pure" nylonblus oavsett väderlek. Den senaste trenden är tajta tävlingskläder. Det är tur att skogen är vår idrottsplats så att man slipper se denna kasslerinpackade massa som springer.
O-Ringen
Har inte alls med packningen i en Scanialastbil att göra utan är en flerdagarstävling för både bredd och elit. Man skall springa 5 dagar fast ibland tar det 6. Helst skall man bo i husvagn där man bajsar, borstar tänderna och äter i långa rader tillsammans med kända och okända orienterare. Till O-ringen kommer folk från hela världen för att kunna beklaga sig över arrangemanget. O-ringen är en tävling som tar fram dom klassiska grundestenarna inom orientering - Ensamhet - Självvald väg - Okänd Mark
Orientering
Själva grundordet i denna manual. Sporten går till så att man skall ta sig från Punkt A till punkt B där punkt B är målet och punkt A är starten. På vägen har dock banläggaren, dvs han som inte har förstått att snabbaste vägen mellan två punkter är i en rak och mycket tydlig linje, placerat en massa kontrollpunkter som måste passeras i korrekt ordning. Vi kan för enkelhetens skulla kalla dom A1, A2, A3 osv upp till en rätt hög A-siffra om det vill sig illa. Dessutom har han den där "banläggaren" gömt kontrollpunkterna så att man måste ha både karta, kompass och ibland en pannlampa för att hitta dom. Rätt onödigt kan man tycka, men hur som helst så förklarar man vad orientering är enklast på detta vis. Vi glömde nämna att banan oftast placeras i skogstäta områden.
Orienteringsskor
Det är förmodligen bara höjdhopparskor som görs i mindre upplagor än vad OL-skor kommer upp i. Därför är det helt OK för tillverkarna att ta ut överpriser och hålla undermålig kvalitet. Att tappa dubbar, sulor och få skavsår är därför något som ingår i köpet. En gång i tiden sprang alla med tuffa spikskor, men någon kom på att det var synd om skogen så det förbjöds. Orienteringsskor mår bäst om man mellan varje pass låter dom ligga kvar i en väl försluten plastpåse.
Pannlampa
En nattorienterares bästa hjälpmedel är pannlampan. I pannlampan sitter det lampor av den halogena sorten och på ryggen har man ett uppladdningsbart batteri. Viktigt att komma ihåg är att en lampa lyser oftast lite kortare tid än vad man hade förväntat sig. Den svagaste länken på lampan sitter där kabeln fästes i batteriet, därför sitter det placerat på ryggen för att man inte skall komma åt ordentligt.
Park-O
Park-Orientering eller sprint-orientering som det även kallas är ett perfekt sätt att visa upp vår tuffa sport för allmänheten. I tajta kläder springer vi omkring i storstadsmiljöer och skrämmer slag på flanerande civilister. Park-O följer stenhårt devisen "Orientering är självvald väg i okänd mark". På Park-O får man springa i kortbyxor om man vill utan att löpa risk för att få gulsot.
Plastfodral
Det är mer regel än undantag att man får sin karta inpaketerad i ett genomskinligt plastfodral. Dock är det väl bara en tidsfråga innan det kommer reklamtryck på plasten. Vissa har en ovana att lägga kantareller i sitt plastfodral men det har visat sig att man tappar tid på den åtgärden. Plastfodral är helt okey att slänga i skogen om man bara gömmer det ordentligt.
Pre-O
Precisionsorientering bedrivs av folk som inte orkar springa (eller kan i vissa fall) Man skall på ett väl tillplattat underlag ta sig fram eller ledsagas till kontrollerna. Kontrollerna består av en massa kontroller där bara en är rätt. Vem som vinner och hur detta går till är för gemena man obegripligt, men med största sannolikhet är det en rättvis gren. På Pre-O bör man inte riva ner dom felaktiga kontrollerna för det gör det lättare för senare startande konkurrenter.
Skidorientering
En vinteridrott precis som skidskytte där utövare som inte räcker till inom den vanliga skidåkningssporten samlas ihop. Man skall med en karta fiffigt monterad på magen köra den optimalaste vägen mellan ett flertal kontroller. På kartan har man markerat alla spår där man kan ta sig fram med skidor. Det kan vid magert snödjup förekomma att man springer med skidorna i händerna för att tjäna tid.
Skogsäventyret
Ett helt nytt påfund som skall lura locka ungdomar till sporten. Det är ett moderniserat Skogsmulleprojekt där vi skall locka bort skolungdomar från att sniffa lim, tagga skolväggar och spela TV-spel till att springa sig svettiga och skitiga i skogen. Projektet sponsras av Sveaskog, ett bolag som på sin fritid skövlar skog och anlägger enorma arealer av kalhyggen.
Skärmar
Skärmen eller kontrollen som den även kallas är slutmålet på delsträckan. Någonstans där ute hänger en bit tygstycke i färgerna orange och vitt uppmonterat på en skör stålställning. Förr i tiden hade man tur om man stötte på 2 st skärmar utefter banan men numera är det inte ovanligt med så många skärmar att man tappar räkningen halvvägs. Ibland luras banläggaren och lägger flera skärmar bredvid varandra. Då är det helt okej att riva ner dom felaktiga.
Sport Ident
Det överlägset bästa stämlingssystemet. Med en röd liten ettrig pinne som fästes på valfritt finger skall man invid kontrollens närhet hitta ett hål att stoppa den i. Om stämplingen skall godkännas måste man få både ett skrik och ett blink som bekräftelse. Största problemet med SI-pinnen är att den pga av storleken lätt tappas bort. SI-pinnen har även lyckats slå hål på många löpares mytomaniskt stora bommar.
Startkort
Innan den tekniska revolutionen med elektronisk stämpling slog igenom använde man sig av en bit papper med rutor på. I varje ruta skulle man med stiftklämman "stämpla" som bevis för att man besökt rätt kontroll. Startkorten lever fortfarande kvar som en fattigmans alternativ. Det bästa med startkorten är att man som ung kan stämpla otydligt på fel kontroll, gärna med lite extra gnugg & riv i rutan, och sedan skylla på en alltför styv stiftklämma.
Stiftklämma
Det överlägset bästa stämlingssystemet. Framförallt är det älskat av ungdomar på kalla vårtävlingar då fingrarna är som djupfrysta fiskpinnar. Stiftklämman fungerar så att man skall med piggarna på klämman pricka rätt ruta på stämpelkortet. Det är lite som att spela Bingolotto helt enkelt. Hängande stiftklämmor kan ge nostalgiker något fuktigt i ögonvrån.
Stolryggsäck
Bortsett från vinterpimplande fiskare är orienterare den största konsumenten av stolryggsäckar. Ett typiskt kännetecken på en rutinerad orienterare är att man på stolryggsäcken kan finna påsydda tygmärken från såväl 70 som 80-talet. Stolryggsäckan har på senare år fått konkurrens av ihopfällbara ministolar som är så små att dom ryms i stolryggsäckan. Perfekt för då behöver man inte köpa någon ny ryggsäck.
Tiomila
Världens kanske inte största tävling men den som väcker mest känslor helt klart. 10 man skall tillsammans springa 10 mil även om det förmodligen aldrig har varit exakt 10 mil under hela tävlingens historia. Många är dom långa nattsträckorna där den "långa natten" är längst. Norska Halden vinner alltid tävlingen och resten gnäller. Det finns även en damklass och en ungdomsklass men dom är oviktiga i sammanhanget, det får man dock inte säga högt för då blir man halshuggen.
Utomhusdusch
Förmodligen det svåraste att förklara för folk utanför orienteringskretsen är dom så kallade utomhusduscharna. Att stå ute i spöregn och nollgradigt väder har inte samma guldklang hos alla. Det bästa med denna konstform vad gäller tvagning är att man lär sig uppskatta dom små sakerna i livet. Ett par torra strumpor, en stickig ulltröja eller hur god en vattnig korv med bröd för 20 kr kan vara.
Nu undrar ni kanske hur ett A-Ö kan sakna såväl bokstaven A som Ö?
© AspLövet 2003
Det händer saker om nätterna
I natt har vi haft inbrottsförsök i putiken. Förövarna bröt sig halvvägs genom ytterdörren innan dom gav upp.
Vi kan väl alla vara rörande överrens om att dom var ute efter våra nya heta Debrisgaiters.
Det ska tydligen snackas om dom nere på "plattan"
Gammal Skåpmat [arkiveringsprojekt-09]
Plopp incidenten 2002-2005
Om man befinner sig på rätt plats i dom mörka Runbyskogarna kan man stöta på ett omkullvält träd som numera har två väl inplastade skyltar fastskruvade i sig.
Men för att backa några steg så tar sig denna incident sin början under år 2002. Vår kvalificerade gissning är att en "Ploppälskande" skogsvandrare var lite oaktsam med sitt plopp-papper och råkade tappa det i skogen. Detta måste ha upprört en annan skogsälskande vandrare som inte på något sätt städade upp efter Ploppälskaren utan gick hem och konstruerade en skylt som han satte fast på den närliggande stocken.
Tiden gick och denna skylt roade många orienterare som passerade platsen. Under vintern hände dock det som var oundvikligt i slutändan. Plopp-pappret försvann och den första skyltens uppmaning ekade tomt i skogen. Men plötsligt en vacker vårdag dök så en ny skylt upp alldeles bredvid den första.
Frågorna är många. Är det plopp-älskaren som fått sin hämd? Är det en annan skogsvandrare som tröttnat på den första skogsvandrarens skylt? Eller är detta något mycket större som bara är i början av en lång händelsekedja. Så för alla som vet vart skyltarna befinner sig så får vi väl precis som Birro helt enkelt vänta på nästa steg i Plopp-incidenten
[Uppdatering januari 2005]
Om intrigen i detta mysterium var tät tidigare så är den nu cementkompakt som på en nedsänkt brottsling på botten av Värtahamnen. Inte ens Agatha Christie i sina bästa år skulle kunna nysta upp denna härva.
Vad som hänt sedan sist är att båda skyltarna på den ursprungliga platsen har försvunnit. Kvar finns endast skruvarna som ett minne från vad som en gång var.
Vem tog nu ner skyltarna kan man undra? Vi gissar att det inte var det skogsälskande personen som satte upp den anklagde första skylten eftersom han om någon borde ha tagit med sig skruvarna hem. Dessutom finns det fortfarande ploppapper kvar nedanför stocken. Hela gåtan fick sen en fortsättning när Lars "Liga " Ohlsson var ute och sprang och hittade den första skylten på en helt ny stock. Någon har alltså flyttat skylten från punkt A till punkt B, en sträcka på lite drygt 500 meter.
Mycket riktigt ligger det dock ploppapper nedanför denna stock också. Men svaret på frågan vem som tog ner lapparna vid punkt A och vem som flyttade skylt nummer 1 till punkt B är i skrivande stund inte klarlagt. Förmodligen kommer ploppincidenten att fortsätta gäcka oss som tidigare. Vi får helt enkelt vänta med svaren på frågorna och förväntansfullt invänta nästa steg i denna mystiska kedja av händelser.
Gammal skåpmat [arkiveringsprojekt-09]
Topp 10 saker vi tycker illa om
Det är många som tycker om saker och ting nuförtiden. Det har spridit sig en bitterhet bland sportens utövare och det är faan på tiden att vi gör något åt det....
..eller så skiter vi i det och tycker illa om allt precis som alla andra bittra stackare. Man skall tydligen tycka illa om orientering precis som man tycker illa om kött & grönsakssoppa. Kommer ni ihåg den soppan från skolan? Fy tusan vad man tyckte illa om den.
1:15000
Faan vad vi inte tycker om den kartskalan. Den var inte ens bra förr men då visste vi inte bättre så då dög den åt oss stackare. Nu när vi blivit äldre så inser vi att vi inte ser något av det finstilta på kartan. Alla som förespråkar 15000 borde tvingas springa med linser implementerade med grå starr. Det är lite som att vakna upp med den där paddan efter ett one-night-stand och undra vad faan man tänkte på kvällen innan. Fördelen med den där paddan är att henne kan du lämna bakom dig och se fram emot nästa krogkväll men den här jävla 15000-dels kartan verkar vara som ett efterhängset psykfall.
Baja-Maja
Faan vad vi inte tycker om Baja-Majan. Vem i sina sinnens full bruk vill sitta i en blå plastlåda och känna doften av dom hundra tidigare besökare som släppt ner sin avföring genom ringen? Att torka av ringen avlägsnar väl dessutom lika mycket bakterier som att blåsa på händerna efter ett toabesök. Har man riktig otur har någon med lös mage varit där innan och inte en tillstymmelse till papper döljer verket. En sned Baja-Maja på ett taskigt TC är höjden av olycka.
Korta banor
Faan vad vi inte tycker om korta banor. Vad är poängen? Varför springa om man inte får bli trött och sliten? Vad har man för glädje av att vara i mål innnan man hunnit få blodsmak i munnan? VA!? VA!? VA!!?? Hur kul är det att hålla på med en tuff konditionsidrott och ha en löptid på 20 minuter? Många jävla frågor men inte någon som kan svara på hur det kunde gå så här jäkla illa. Fy Faan för kort banor säger vi bara.
Winsplit
Faan vad vi inte tycker om winsplit. Hur hemskt är det inte att svart på vitt få reda på att dina 10-minuters bommar egentligen bara handlade om sekunder. Och inte ens i dina bästa stundar kan du övertala någon att du borde ha vunnit när dom klickar på bomfria tider och inser att du hamnar ännu längre ner på listan då. Kan inte någon rik jäkel köpa ut rättigheterna till fanskapet och gräva ner programmet på samma ställe som Ataris gamla ET spel.
TC
Faan vad vi inte tycker om TC. Tävlings Centrum? Vilket sketet namn på ett gärde med några vindskydd uppslagna. Man klafsar omrkring bland komockor och leriga pölar mumsandes på en torr bulle och ett smaksvagt kaffe i väntan på att få springa alldeles för kort på en taskig karta i skala 1:15000. Det snickas och snackas om arenaproduktion men vi verkar ha svårt att slita oss från gamla tiderns nostalgiska tävlingsplatser. Skulle man inte en enda gång kunna få komma till något som påminner om att det är en tävlingsidrott vi håller på med? Är det för mycket begärt att mötas av lite innovativt tänkande?
Jarkko Huovila
Faan vad vi inte tycker om Jarkko. Den där jävla Finnen är precis sådär kaxigt bra som du och jag inte ens är i våra bästa drömmar. Hur fanken kan han bara ha mage att krossa hela 10-mila i ensamt majestät på långa natten? Han är för sporten vad Sverker Olofsson är för debatt-TV och Pamela Andersson för Internet. Jag tycker vi skickar hem honom till Finland igen där han kan få bo i ett kollektiv med Matti Nykänen så skall vi nog slippa se han i resultatlistorna i fortsättningen.
Skador
Faan vad vi inte tycker om skador.
Kompassen
Faan vad vi inte tycker om kompassen. En bit plast med med en skakig pil som på något sätt skall peka dig åt rätt håll. Inte ens spriten i kompasshuset är något att ha utan att man måste blanda ut den till förbannelse för att det skall kunna drickas. Tänk förr när man hade stegräknare på kompassen, sickna jäkla loosers. Den där kompassen har förstört fler ungdomsorienterare än vad miniknat och U-klasser har gjort sammantaget. Kompassen är ett redskap som djävulen själv har skapat. Kom till mig, kom till mig säger han. Vem faan vill komma till nordpolen? Det är kallt som faan och fryser man inte ihjäl så blir man uppäten av en isbjörn eller en psykotisk säl.
Klubbkompisar
Faan vad vi inte tycker om klubbkompisar. Dom har alltid sekunderna på sin sida när det vankas inbördes möten och nog faan ser dom till att du är medveten om det, om och om och om igen. Dom får alltid den där korta sträckan på kavlen som du borde ha men dom gnäller för UK och byter upp dig på den långa som du inte alls är tränad för. Dom lyckas alltid vara borta när det är tunga klubbarrangemang och dom påstår sig ändå göra mest i klubbarbetet. Klubbkompisar är lika nödvändiga som en frukost på Jukolahemresan.
Gnäll
Faan vad vi inte tycker om gnäll. Folk har inte vett att uppskatta någonting nuförtiden. Det finns folk som inte gör annat än lägger ner sin minimala fritid för att du och jag skall få springa orientering, vare sig det gäller tävling eller träning, men det enda vi gör är att gnälla. Fel på kartan, fel på banan, fel på tidtagningen, fel på vädret, fel på felen som vi tycker är felaktiga. Folk verkar ta med sig hela ryggsäcken av relationsproblem hemmifrån, tjafs på jobbet och den där jävla kön på banken med sig ut till det där jävla TC mitt på det där jävla gärdet som är lerigt och lyckas på något sätt kanalisera all ilska mot orienteringen. Om folk skulle ta sig i kragen och sluta gnälla så.. Nääe vänta nu!?
Nästa gång kanske vi listar vår Topp 10 saker vi tycker bra om, ifall vi kommer på så många. Kanske får det bli ytterligare saker vi tycker illa om.
© 2004 AspLövet
Det är många som tycker om saker och ting nuförtiden. Det har spridit sig en bitterhet bland sportens utövare och det är faan på tiden att vi gör något åt det....
..eller så skiter vi i det och tycker illa om allt precis som alla andra bittra stackare. Man skall tydligen tycka illa om orientering precis som man tycker illa om kött & grönsakssoppa. Kommer ni ihåg den soppan från skolan? Fy tusan vad man tyckte illa om den.
1:15000
Faan vad vi inte tycker om den kartskalan. Den var inte ens bra förr men då visste vi inte bättre så då dög den åt oss stackare. Nu när vi blivit äldre så inser vi att vi inte ser något av det finstilta på kartan. Alla som förespråkar 15000 borde tvingas springa med linser implementerade med grå starr. Det är lite som att vakna upp med den där paddan efter ett one-night-stand och undra vad faan man tänkte på kvällen innan. Fördelen med den där paddan är att henne kan du lämna bakom dig och se fram emot nästa krogkväll men den här jävla 15000-dels kartan verkar vara som ett efterhängset psykfall.
Baja-Maja
Faan vad vi inte tycker om Baja-Majan. Vem i sina sinnens full bruk vill sitta i en blå plastlåda och känna doften av dom hundra tidigare besökare som släppt ner sin avföring genom ringen? Att torka av ringen avlägsnar väl dessutom lika mycket bakterier som att blåsa på händerna efter ett toabesök. Har man riktig otur har någon med lös mage varit där innan och inte en tillstymmelse till papper döljer verket. En sned Baja-Maja på ett taskigt TC är höjden av olycka.
Korta banor
Faan vad vi inte tycker om korta banor. Vad är poängen? Varför springa om man inte får bli trött och sliten? Vad har man för glädje av att vara i mål innnan man hunnit få blodsmak i munnan? VA!? VA!? VA!!?? Hur kul är det att hålla på med en tuff konditionsidrott och ha en löptid på 20 minuter? Många jävla frågor men inte någon som kan svara på hur det kunde gå så här jäkla illa. Fy Faan för kort banor säger vi bara.
Winsplit
Faan vad vi inte tycker om winsplit. Hur hemskt är det inte att svart på vitt få reda på att dina 10-minuters bommar egentligen bara handlade om sekunder. Och inte ens i dina bästa stundar kan du övertala någon att du borde ha vunnit när dom klickar på bomfria tider och inser att du hamnar ännu längre ner på listan då. Kan inte någon rik jäkel köpa ut rättigheterna till fanskapet och gräva ner programmet på samma ställe som Ataris gamla ET spel.
TC
Faan vad vi inte tycker om TC. Tävlings Centrum? Vilket sketet namn på ett gärde med några vindskydd uppslagna. Man klafsar omrkring bland komockor och leriga pölar mumsandes på en torr bulle och ett smaksvagt kaffe i väntan på att få springa alldeles för kort på en taskig karta i skala 1:15000. Det snickas och snackas om arenaproduktion men vi verkar ha svårt att slita oss från gamla tiderns nostalgiska tävlingsplatser. Skulle man inte en enda gång kunna få komma till något som påminner om att det är en tävlingsidrott vi håller på med? Är det för mycket begärt att mötas av lite innovativt tänkande?
Jarkko Huovila
Faan vad vi inte tycker om Jarkko. Den där jävla Finnen är precis sådär kaxigt bra som du och jag inte ens är i våra bästa drömmar. Hur fanken kan han bara ha mage att krossa hela 10-mila i ensamt majestät på långa natten? Han är för sporten vad Sverker Olofsson är för debatt-TV och Pamela Andersson för Internet. Jag tycker vi skickar hem honom till Finland igen där han kan få bo i ett kollektiv med Matti Nykänen så skall vi nog slippa se han i resultatlistorna i fortsättningen.
Skador
Faan vad vi inte tycker om skador.
Kompassen
Faan vad vi inte tycker om kompassen. En bit plast med med en skakig pil som på något sätt skall peka dig åt rätt håll. Inte ens spriten i kompasshuset är något att ha utan att man måste blanda ut den till förbannelse för att det skall kunna drickas. Tänk förr när man hade stegräknare på kompassen, sickna jäkla loosers. Den där kompassen har förstört fler ungdomsorienterare än vad miniknat och U-klasser har gjort sammantaget. Kompassen är ett redskap som djävulen själv har skapat. Kom till mig, kom till mig säger han. Vem faan vill komma till nordpolen? Det är kallt som faan och fryser man inte ihjäl så blir man uppäten av en isbjörn eller en psykotisk säl.
Klubbkompisar
Faan vad vi inte tycker om klubbkompisar. Dom har alltid sekunderna på sin sida när det vankas inbördes möten och nog faan ser dom till att du är medveten om det, om och om och om igen. Dom får alltid den där korta sträckan på kavlen som du borde ha men dom gnäller för UK och byter upp dig på den långa som du inte alls är tränad för. Dom lyckas alltid vara borta när det är tunga klubbarrangemang och dom påstår sig ändå göra mest i klubbarbetet. Klubbkompisar är lika nödvändiga som en frukost på Jukolahemresan.
Gnäll
Faan vad vi inte tycker om gnäll. Folk har inte vett att uppskatta någonting nuförtiden. Det finns folk som inte gör annat än lägger ner sin minimala fritid för att du och jag skall få springa orientering, vare sig det gäller tävling eller träning, men det enda vi gör är att gnälla. Fel på kartan, fel på banan, fel på tidtagningen, fel på vädret, fel på felen som vi tycker är felaktiga. Folk verkar ta med sig hela ryggsäcken av relationsproblem hemmifrån, tjafs på jobbet och den där jävla kön på banken med sig ut till det där jävla TC mitt på det där jävla gärdet som är lerigt och lyckas på något sätt kanalisera all ilska mot orienteringen. Om folk skulle ta sig i kragen och sluta gnälla så.. Nääe vänta nu!?
Nästa gång kanske vi listar vår Topp 10 saker vi tycker bra om, ifall vi kommer på så många. Kanske får det bli ytterligare saker vi tycker illa om.
© 2004 AspLövet
onsdag, november 18, 2009
Gammal skåpmat [arkiveringsprojekt-09]
MMC-SKOJ
Saker att roa sig med på ett långdistanspass
1
Satsa stenhårt till varannan kontroll, gnäll på för högt tempo på dom andra.
2
Kostym och lågskor.
3
Ta rygg på den säkraste orienteraren och ge konstanta direktiv hur ni skall springa.
4
Ta rygg på den sämsta orienteraren och fråga hela tiden om han vet vart ni är.
5
Ta ingen egen karta med, men envisas med att låna andras hela tiden för att se vart ni är.
6
Skratta mycket. Överdrivet mycket.
7
Se till att vara först till vätskekontrollen, häll ut all dricka och gnäll sen i omklädningsrummet på att vätskan var för varm/kall.
8
Ta med rödfärg som du smetar in i ansiktet efter ett fejkat fall.
9
Spring och beröm dig själv, form, vägval och kommande framgångar högt och tydligt under loppet.
10
Hälsa mycket på andra löpare. Om någon hälsar tillbaka, bli förbannad och peka finger åt dem.
11
Bjud alla på gelehallon vid kontrollerna. Påpeka att det är bättre än energi bars.
12
Räkna poäng för placering in till varje kontroll. Se till att dom kontroller där du kommer bra är värda mer än dom andra så att du hela tiden leder.
13
Berätta historer för dom andra löparna som helt saknar slut och poäng
14
Ha med en extra tjock jacka som du skall försöka övertyga någon annan att bära hem för att den är för varm
15
Låtsas att det är "Amerikansk uttagning" och resultatet för dagen gäller inför alla kavlar under året. (Berätta det bara för dom sämre löparna på träningen)
16
Plocka in kontrollerna/snitslarna som du passerar. (Dom skall ju ändå in förr eller senare)
17
Ropa "HÄR ÄR DEN", varje gång ni är i ett grönområde.
18
Ha med en plunta med HB och spetsa saften vid vätskan.
19
Spring kort och när du bastat klart så stänger du av den.
20
Påpeka högt och tydligt vid samlingen att det skall vara gemensam start och att alla skall hålla ihop i början. Smit sedan iväg i förväg utan att upptäckas.
© AspLövet 2000
tisdag, november 17, 2009
Gammal skåpmat [arkiveringsprojekt-09]
Och på den sjunde dagen väcktes GUD i sin oroliga sömn av en röst som sade.....
Så kom det sig att AspLövets ord blev till lag över allt och alla.
Detta skrevs under naivitetens tidsålder [2002]
Långt innan bitterheten
måndag, november 16, 2009
Kör ni grabbar, jag täcker ryggarna
På söndag ska jag deltaga på klubbens Ultra-KM. Inte som arrangör eller så utan som
Maklig takt i okänd mark,
tristess under lagom möda,
i bästa fall något beslut under trälig tävling.
Dagen bjuder ingen alls kamp ty kamraterna är borta,
slitsamma steg mot markernas hinder,
vilsam växlan mot vardagens ävlan. *stämmer faktist*
Ultra-KM skapar ett bittert AspLöv av vekt släkte,
en utsliten man utan drömmar om äventyr och dust,
kärleken till naturen har sinat - källan för livslust och levnadskraft är torrlagd.
söndag, november 15, 2009
Konsumtion för sakens skull
Det ska vara fan att jobba i putik. När det inte är några kunder på besök sitter jag själv och provar igenom sortimentet. Sen tittar jag i plånboken. Sen provar jag lite till. Och efter det letar jag igenom alla fack som min gamla slitna plånbok kan uppbringa. Det är tomt och det skapas en ekvation som inte går ihop. Inga pengar ingen konsumtion. Istället har jag börjat räkna på framtida inkomster som möjligen kan realiseras. Med lite micklande får jag oftast ihop mina inköp.
Jag tröstar mitt samvete med att mina stödköp kanske räddar putiken på sikt.
Så är det nog.
Nu känns det bättre.
Igår köpte jag ett par nya skor. Vet inte varför då jag inte tagit ett värdigt steg på tre månader och i förrådet har jag en hel kartong fylld med skor inköpta dom sista åren. Dom flesta knappt använda.
Jag har börjat leva efter devisen att den som har mest grejor vinner. *låtsas att jag på sikt kommer genomföra den där combacken*. Om inte det slår in kommer jag i alla fall lämna efter mig ett skoarv i paritet med Imelda Marcos skoberg.
Eller så skapar jag en installation av alla min skor.
lördag, november 14, 2009
Ny pristagare kan ta emot folkets jubel.
Vinnaren av Goodiebagen del II blir: "Daniel"
Motivering: En ärlig retro-älskare som åtminstone på pappret säger att jag får bli någon sorts sponsor. Hoppas det bara inte är att vara sponsor åt någon nykter alkoholist.
Bonuspris: En IOF-pin till "Der Alte". (Förutsatt att jag senare får en bild på den piercade bröstvårtan)
Maila mig era adresser annars gör jag hembesök.
fredag, november 13, 2009
Det låg ingen pistol i brevet
Jag bollade lite varor mot otvättade pengar med en kund som inte ville träffas ansikte mot ansikte. Som tack för att vi gjorde detta bakom ryggen eller vad man nu säger så skickade han en karta till mig. Tydligen är det ett område som ligger vägg i vägg med 2011 års 10mila.
Det ser väl bra ut och sådär men att skicka den till mig är väl som att skicka en flaska finwhiskey till en nymuckad "anonym alkoholist"
Vi ska sicka allt du har bestält
Jag skickade en beställning på nya Xero-skon till VJ igår och fick svar idag. I mailet skrev jag en kommentar att skon var populär för alla som provade skon köpte den. *sant*.
Idag fick jag ett svar från VJ med en kommentar till min kommentar.
"Det är finnt att de motionister tycker om det"
Jag blev glad. Inte bara för den sköna svenskan utan för att VJ med all tydlighet ser svenska orienterare som "motionister"
Det är ju precis det ni är faktist.
torsdag, november 12, 2009
Jag mötte Lassie
Nu på morgonen satt jag mitt emot Milla Jovovich på tåget.
Hon såg inte otrevlig ut. Inte alls.
Dessutom såg hon ut att kunna föra sig obehindrat i svårt skuren Södertörnsterräng. Få förunnat.
Själv satt jag på helspänn hela tågresan och väntade på att hon skulle flyga upp och dropkicka någon trött morgonresenär som blivit smittad av T-viruset.
Det hände aldrig.
Imorgon kanske.
onsdag, november 11, 2009
Plastkåsan närmar sig
Jag har alltid tyckt att enduroåkare, ni vet dom där som kör Novemberkåsan och annat blodigt allvar, är världens tuffaste idrottsmän. Tuffare än Älgdrevslöpare. Tuffare än Jörgen Mårtensson i gummistövlar. Tuffare än AspLövet efter en halv flaska fulwhiskey. Tuffare helt enkelt.
Men den sista veckan har jag börjat revidera min uppfattning om dom här typerna. Dom kommer till putiken i parti och minut för att köpa torrsockor från Sealskinz. Alla oroar sig för att bli kalla och blöta om fötterna på årets Kåsa.
Inte så tufft dårå.
Ny tävling gammalt pris
Han den där "Stefan" som vann goodiebagen verkar inte vara intresserad av sitt pris.
Om någon annan i drevet finner något av nytta bland skräpsakerna så är den till utbjudande. Skriv en motivering i kommentarerna så ger jag goodiebagen, helt subjektiv bedömt, till någon ny stackare. Vänligen kommentera inte om ni inte är beredda att delge mig er adress.
Det skall vara fan att ordna pristävlingar tydligen...
*tittar längtansfullt mot barskåpet*
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)