tisdag, september 27, 2011

måndag, september 26, 2011

Ibland behövs det inte så mycket extra

 
Eter att ha varit ute på dom flesta hösttävlingarna i regionen får jag ofta frågan, av mig själv, om det var något som stuckit ut från alla dessa slentriantävlingar som rullar på i samma gamla hjulspår sedan Kompassrosens dagar. Eftersom jag mestadels står bakom ett plywoodbord och säljer pannband så kan jag inte uttala mig om varken terräng eller banor men det är faktist en liten händelse som gav guldkant till AspLövets höstliv.

På en av tävlingarna hittade jag Laxmackor i markan. Laxmackor med Hovmästarsås märk väl. Det föll en tår på mina kinder samtidigt som jag åt tre stycken. Alla sega ostfrallor, torra vetebullar och okokta korvar man tryckt i sig genom åren förträngdes för all framtid.

Nu undrar säkert alla vilken klubb som bjöd på dessa läckerheter. Det tänker inte jag berätta. Det är som med kantarellgömmor. Vissa saker vill man ha i fred. Inte för att jag plockar svamp men typ nåt sånt.

söndag, september 25, 2011

Mycket träning på lite tid

 
Nu har jag vilat i 42 dagar. Det kan man tycka vad man vill om men alla goda träningsfilosofer gillar ordet "kontinuitet" så där har jag i alla fall inte fuskat. Hursomhelst har jag hamnat lite i tidsnöd. Om bara 6 dagar skall jag försöka delta på ett evenemang där kanske inte resultatet för min del är det väsentliga men gubblufset måste ju ändå genomföras.

Därför har jag en plan.
Jag komprimerar mitt träningsår till 6 dagar.

Söndag:
Grundträningsperiod där långa lugna pass skall ge en stabil konditionsgrund att stå på. Just därför följde jag tv-sändningen och gps-trackingen från långdistansen på världscupen från Liberec idag. Det blev ett rejält 4 timmars pass för min del. Nöjd.

Måndag:
Vila. Det är lätt att bli övertränad under grundträningsperioden så jag gör det säkert för mig själv.

Tisdag:
Nu är det dags att få upp farten i benen. Avsiktligt kommer jag komma lite sent till pendeltåget på morgonen så att jag måste springa dom sista hundra metrarna. Jag avstår detta pass på hemvägen för att inte väcka dom gubbvader som sover.

Onsdag:
Ingen träning utan fokus ligger på kost. Byter ut coca-colan mot ett glas vatten och äter desutom en grönsak. Kors i taket.

Torsdag:
Lätt till mycket lätt träning för att hålla benen fräscha men inte helt stela. Lätt till mycket lätt träning innebär för min del att jag blundar och tänker på träning. Men jag måste vara försiktig så jag inte vandrar iväg med tankarna till någon klassisk långdistans. Farligt.

Fredag:
Kolhydratuppladdning och materialvård. Tar en extra portion på den asiatiska lunchbuffen och börjar sen gräva bland mina träningskläder. Problemet är att jag inte tävlar och tränar i den mängd jag fyller på med nya träningskläder. Jag skulle behöva en walk-in-closet.

Svårare än så är det väl inte.

Förstår inte varför inte fler gör så här.
 

Vadå inte idag?

 
Problemet med att jobba alla dagar som finns under en längre tid är att när man väl har en dag ledig så har man glömt stänga av larmet på klockan. Således går man upp med mörkret, klär på sig, borstar sina nedslitna tänder och börjar sen gå mot bilen som man skall ta någonstans varsomhelst dit där man brukar vara. Halvvägs till bilen kommer man så på att man inte alls bör åka dit där man brukar vara. Motgång. Om någon såg en ryggkrökt man stå stilla en längre stund i morgondiset på Fläskberget kan det ha varit AspLövet.

Sann historia.

Så nu får jag sitta och vänta på det jag egentligen skulle göra idag. Fast senare.
 

lördag, september 24, 2011

Sen vaknar jag.

 
Vissa dagar nätter känns livet som en platt berg och dalbana. Jag är på väg någonstans. Dit ska jag. Rakt på aldrig fel. Men det blir fel. Jag provar att inte springa rakt på. Far fram som en yster Alberto Tomba i skogen. Det blir fel ändå. Allt är fel.

Sen vaknar jag.

Med barr i nacken.



Hallå... näeee..

 
Efter att ha jobbat 7 dagar i veckan sedan tidigt augustital var planen idag att äntligen få ta en karatefylla. Banka ner sig själv i minnesluckornas träsk med hjälp av en välfylld whiskeyflaska. Om någon i tidernas räknevarv varit förtjänt av detta just nu så vore det jag. Men tydligen har jag ansvarsuppdrag även imorgon. Bitti. Långt innan klockan ringer. Så jag sjunker ner i min kundvagn igen. Gråter. Fast tårarna är torra som en sommarsvensk tallhed. Hulkar. Torrt.