Idag har jag tränat cykling med ena Miniknataren. Vi har fuskat på den fronten men det gick över förväntan. Jag puttade honom rejält i ryggen, joggade med 50 meter, och sen vände jag helt om och gick hem. När han långt senare kom hem var det utan brutna ben. Inte ens ett litet skrubbsår gick att finna. Han brås på far sin helt klart. Allkonstnär ut i fingerspetsarna.
Själv fick jag rejält ont i det skadade knät efter dom där 50 metrarna.
Jag valde mellan whiskey och tabletter för att dämpa mina egen ångest.
Det fick bli tabletter idag.
Och inte såna man har på matbordet dårå.
måndag, augusti 31, 2009
söndag, augusti 30, 2009
Hur man skrämmer bort folk
Jag tar på mig saker. Av någon anledning. Ganska snart ska jag arrangera klubbens Natt-KM. Den där klubben jag tävlade för under mina glansdagar alltså. Tydligen betalar jag fortfarande medlemsavgiften. Inte mycket jag får ut av dom pengarna. Förutom att ta på mig arrangemang dårå. Nåja. För snart 5 dagar sen slängde jag upp en inbjudan till det häringa nattmästerskapet. Försökte med min enkla bild förmedla den känslan dom kan förvänta sig.
Det var inte så smart tror jag. Efter snart 5 dagar har jag fått 5 anmälningar. Vet inte vad som skrämmer folk. Kanske är det mörkret. Eller att dom måste välja väg själva. Något är fel på min inbjudan helt klart.
Hade jag fått större anstormning av anmälningar om jag lagt upp en solig bild över en gräsklädd park med en skärm hängandes i en blommande rhododendrobuske?
Jag är rädd för det.
Jag är rädd för det.
Det var inte så smart tror jag. Efter snart 5 dagar har jag fått 5 anmälningar. Vet inte vad som skrämmer folk. Kanske är det mörkret. Eller att dom måste välja väg själva. Något är fel på min inbjudan helt klart.
Hade jag fått större anstormning av anmälningar om jag lagt upp en solig bild över en gräsklädd park med en skärm hängandes i en blommande rhododendrobuske?
Jag är rädd för det.
Jag är rädd för det.
Skratt och gråt. Och tvärtom.
Jag kommer just hem från ett möte med Jason Rouse.
Jag skrattade så mycket att jag grät.
Vilket är en skarp kontrast till dom tidigare 238 dagarna under 2009.
Då har jag gråtit så mycket att det gått över i skratt.
Det är inte alls samma känsla.
Tro mig.
Jag skrattade så mycket att jag grät.
Vilket är en skarp kontrast till dom tidigare 238 dagarna under 2009.
Då har jag gråtit så mycket att det gått över i skratt.
Det är inte alls samma känsla.
Tro mig.
fredag, augusti 28, 2009
Tråden
Jag har en överraskning. Till Miniknatarna. Imorgon. Lördag. Samma dag som för 13 år sen. Nästan. Klassiska-DM. Dom ska få springa livet ur sig. Anmälda i H21. Det kommer bli tufft. *tappat tråden* Vafan! Är flaskan slut? Hur är det möjligt? Två flaskor Caol Ila på en vecka. Jag måste skaffa en Whiskeysponsor. *hittar tråden* Alltså. Det blir nog Miniknat. Jag ljög. Men AspLövet vill. Gå längre. Minnas stegen som togs för 13 år sen. Minnas.
Och sen tog kvällen slut.
I en lucka.
Som så många gånger förr.
Och sen tog kvällen slut.
I en lucka.
Som så många gånger förr.
Skrubbsår på knäna? Vänligen stanna.
Det där som hände Martin Johansson på VM-budkavlen tror jag kan få oanade konsekvenser i framtiden. För arrangörer om inget annat.
torsdag, augusti 27, 2009
Misslyckade målsättningar [i realtid]
För ett tag sen, någon vecka eller mer för den som minns, lovade jag att dra ner på alkoholintaget. Det gick rätt bra inledningsvis.
*nöjd*
Men sen jag kvaddade knät, igen, har det gått sämre.
*letar efter kapsylöppnaren*
Idag har jag tröstpimplat öl. Goda öl. Inga fulöl.
*tittar ner i en tom plånbok*
Jag kan bara konstatera att jag är en svag själ i en ynklig kropp.
*inser att ynklig inte är samma sak som deffad*
Jag tycker inte alls synd om mig själv.
*försöker få till en hoppande highfive med mig själv*
*missar*
*nöjd*
Men sen jag kvaddade knät, igen, har det gått sämre.
*letar efter kapsylöppnaren*
Idag har jag tröstpimplat öl. Goda öl. Inga fulöl.
*tittar ner i en tom plånbok*
Jag kan bara konstatera att jag är en svag själ i en ynklig kropp.
*inser att ynklig inte är samma sak som deffad*
Jag tycker inte alls synd om mig själv.
*försöker få till en hoppande highfive med mig själv*
*missar*
Lekstuga. Eller inte.
Många av mina vänner tror att det är en jävla lekstuga att gå hemma arbetslös. Vänta. Nu blev det fel. Många människor som jag låtsas är mina vänner tror att det är en jävla lekstuga att gå hemma arbetslös. Inget kunde vara mera fel. Det är slit och släp och förbannat jobbigt mest hela tiden. Ibland känns det dock som att jag befinner mig mitt i en lekstuga. Idag när jag vände ryggen till genomgick plötsligt Miniknatarna någon sorts celldelning. Hela lägenheten kryllade plötsligt av enerverande Miniknatare. Dom sprang mellan benen på mig och skrek i kör.
AaaaspLööövet!! Vi e hungriga!!
Man får en jävla lust att nypa tag i nacken på dom små illbattingarna och sparka ut dom. Men man spelar snäll och steker pannkakor i mängder som skulle imponera på en skolbespisning. Kanske är det där jag har min framtid. Som mattant tillsammans med Sirkka-Liisa och Gertrud. Får man dricka öl i dagens skolkök?
AaaaspLööövet!! Vi e hungriga!!
Man får en jävla lust att nypa tag i nacken på dom små illbattingarna och sparka ut dom. Men man spelar snäll och steker pannkakor i mängder som skulle imponera på en skolbespisning. Kanske är det där jag har min framtid. Som mattant tillsammans med Sirkka-Liisa och Gertrud. Får man dricka öl i dagens skolkök?
DM har gått ett varv runt och återvänt
Jag såg att juniorerna på Kontrakurs är förvirrade över en gammal DM-karta. Där känner jag igen mig. I förvirringen alltså. Företrädesvis inte i just den tävlingen utan bara i största allmänhet. Nåja. I år får Stockholmarna köra Klassiska-DM i samma marker som 1996. Det kan dom gott ha. Själv har jag alldeles för god terrängkännedom för att ställa upp. Jag minns varenda steg jag tog 1996 som om det var igår. *ljuger*
Nedanstående text är förresten ett rent plagiat. Detta torde innebära att AspLövet just idag har gått ett helt varv runt. *vinkar till mig själv* Runt "vad" (gubbvad?) har jag dock ingen aning om.
"Just den här dagen för exakt 10 år sedan [not: 13 år i år] så sprang jag klassiska DM. Okej, kanske inte exakt den här dagen men det var ändå för 10 år sedan inom rimlighetens gränser. TC var vid Sundby strax utanför Kungsängen/Bro. Partiet ligger precis öster om det som användes vid Tiomila 2005. Jag sprang H21 och banan var rätt lång. Tomas Jonsson från Järfälla vann med drygt 4 minuter (85.49). Själv gick jag som en klocka fram till den 20 kontrollen av 23. Den sista halvlånga sträckan fram emot dom sista kontrollerna var bara en formalitet. Därför bommade jag 4-5 minuter på 21 kontrollen. Sån är jag tydligen. Nej, det är jag faktist inte. Bommar brukar jag hålla kort men det sket sig den här dagen. Hade jag inte gjort denna fadäs hade jag nästan varit topp 5. Nu kom jag 14 av 54. Inte tokigt men placeringen ingav ingen glädje överhuvudtaget. Den här dagen för exakt 10 år sedan, nästan."
Nedanstående text är förresten ett rent plagiat. Detta torde innebära att AspLövet just idag har gått ett helt varv runt. *vinkar till mig själv* Runt "vad" (gubbvad?) har jag dock ingen aning om.
"Just den här dagen för exakt 10 år sedan [not: 13 år i år] så sprang jag klassiska DM. Okej, kanske inte exakt den här dagen men det var ändå för 10 år sedan inom rimlighetens gränser. TC var vid Sundby strax utanför Kungsängen/Bro. Partiet ligger precis öster om det som användes vid Tiomila 2005. Jag sprang H21 och banan var rätt lång. Tomas Jonsson från Järfälla vann med drygt 4 minuter (85.49). Själv gick jag som en klocka fram till den 20 kontrollen av 23. Den sista halvlånga sträckan fram emot dom sista kontrollerna var bara en formalitet. Därför bommade jag 4-5 minuter på 21 kontrollen. Sån är jag tydligen. Nej, det är jag faktist inte. Bommar brukar jag hålla kort men det sket sig den här dagen. Hade jag inte gjort denna fadäs hade jag nästan varit topp 5. Nu kom jag 14 av 54. Inte tokigt men placeringen ingav ingen glädje överhuvudtaget. Den här dagen för exakt 10 år sedan, nästan."
onsdag, augusti 26, 2009
Läkekonsten säger troligen
Det har nu av den, i AspLövets ögon, suspekta läkarkåren konstaterats att inga av dom viktigare ledbanden är trasiga. Inte ska heller menisken vara skadad. Troligen, var det dom sa. Förtroendeingivande. Dom gissade (så sa läkaren) att något muskelfäste på baksidan fått sig en smäll. Verkligen, tänkte jag, och betalde för denna analys. Som tack för visat intresse skickade dom mig på röntgen för att säkerställa att inte det är någon skelettskada.
*fastforward*
Den storvuxna röntgentanten på lasarettet påtalade utan pardon att mina ben var dom ynkligaste hon någonsin sett på en vuxen karl. Jag tog det som en komplimang. Det är inte ofta man får höra kommentarer om sin kropp så man blir glad oavsett vad som sägs. Det roligaste vore ju att höra vad som sägs bakom ryggen på sig själv. Det är ju som man säger. Allpr skitsnack är bra pr skitsnack.
Så kanske är det så, med lite tur, att det inte är så farligt med det skadade knät. AspLövet ropade varg lite för högt. Eller var det, "Tomma burkar skramlar högst". Det må så vara. AspLövet vet inte riktigt ty han lever efter devisen. "Fulla ölburkar smakar bäst"
*fastforward*
Den storvuxna röntgentanten på lasarettet påtalade utan pardon att mina ben var dom ynkligaste hon någonsin sett på en vuxen karl. Jag tog det som en komplimang. Det är inte ofta man får höra kommentarer om sin kropp så man blir glad oavsett vad som sägs. Det roligaste vore ju att höra vad som sägs bakom ryggen på sig själv. Det är ju som man säger. All
Så kanske är det så, med lite tur, att det inte är så farligt med det skadade knät. AspLövet ropade varg lite för högt. Eller var det, "Tomma burkar skramlar högst". Det må så vara. AspLövet vet inte riktigt ty han lever efter devisen. "Fulla ölburkar smakar bäst"
tisdag, augusti 25, 2009
Upphittat 2
Vad man kan hitta när man går igenom backupen från den döda datorn...
Om inte livet kommit emellan
Skulle jag ha sprungit Kairobacken varje vecka. Minst 10 gånger och den ena snabbare än den andra. Sen skulle jag ha legat högst upp flämtande på bergshällarna och känt att jag lever, även om det bara skulle var nätt och jämnt
Om inte livet kommit emellan
Skulle jag ha sprungit så mycket intervaller att majbrasorna i låren och krampen i vaderna levde i symbios med tröttheten i övriga kroppen. 70/20 eller 3 minuters skulle inte spela någon roll för jag skulle springa så fort att dom sista knappt haft styrfart, för det är väl så man springer intervaller
Om inte livet kommit emellan
Skulle jag ha sprungit långt, längre och ofta längst. En Forest Gump i skogen där blåbärsriset är mitt golv och dom höga tallarna mina väggar med trädkronor som tak. Jag skulle springa som aldrig förr och aldrig skulle jag vända om för jag har inte tid att vända.
Om inte livet kommit emellan
Skulle jag tagit på mig pannlampan varje kväll och vid mörkrets inbrott löpt ut i skogen där kvällsdaggen blöter ner mina ben och lampans sken leder mig bort från vardagen. Och kanske skulle jag springa så långt att gryningen möter mig när jag återvänder hem
Om inte livet kommit emellan
Skulle jag möta varje morgon med ett leende, för att jag visste att även denna dag skulle jag bli så trött av all träning att jag skulle somna av lycka långt senare. Och med vetskapen av att hur trött jag än blir så är man piggare än man någonsin varit
Om inte livet kommit emellan
Skulle jag vara så bra tränad att skador inte existerade. Träningsvärken blir min medicin och tröttheten ger min kropp en känsla av oslagbarhet. Jag skulle vara så vältränad att jag glömt bort hur det kändes innan, långt innan man levde så här
Om inte livet kommit emellan
Skulle jag kepsa som aldrig förr. Tävlingar som knappt finns på kartan åker jag till och världen blir mitt andra hem. Skottland, Ryssland eller Japan, inget är för långt bort för att inte besökas i min jakt på just den där tävlingen. Och jag skulle vara lika lycklig på den lilla närtävlingen som på dom stora arrangemangen
Om inte livet kommit emellan
Skulle jag springa dom där tuffa tävlingarna mot dom där tuffa löparna och veta att idag är det min dag och ingen av er kan rubba mig. Jag skulle vara fokuserad och målmedveten men samtidigt chansa och slugga när tillfället ges, för det ger spänning åt livet
Om inte livet kommit emellan
Skulle jag glädjas lika mycket åt andras framgång som åt min egen. För har man bara gjort sitt bästa så är man en vinnare oavsett hur det går. Jag skulle springa kavlar inte bara med mina lagkamrater utan även med mina konkurrenter, för i den här sporten är alla en del av det stora underbara
Om inte livet kommit emellan
Skulle jag kanske inte haft något liv, men jag skulle ha varit grymt bra tränad och kanske lycklig på ett annat sätt
Hmm... detta skrevs alltså i begynnelsen av gubbvad och knähelvetet så man får väl ursäkta min entusiasm lite. Några saker som nu 10 år senare satts på sin spets. Inte fan är det livet som kommit emellen. Det är något mycket mörkare som stått och står i vägen. Dessutom. Fan i helvete att jag numera skulle glädjas åt andras framgångar. Jag har lärt mig en sak. Var man för sig själv!
Men.. men..
Vem bryr sig.
Om inte livet kommit emellan
Skulle jag ha sprungit Kairobacken varje vecka. Minst 10 gånger och den ena snabbare än den andra. Sen skulle jag ha legat högst upp flämtande på bergshällarna och känt att jag lever, även om det bara skulle var nätt och jämnt
Om inte livet kommit emellan
Skulle jag ha sprungit så mycket intervaller att majbrasorna i låren och krampen i vaderna levde i symbios med tröttheten i övriga kroppen. 70/20 eller 3 minuters skulle inte spela någon roll för jag skulle springa så fort att dom sista knappt haft styrfart, för det är väl så man springer intervaller
Om inte livet kommit emellan
Skulle jag ha sprungit långt, längre och ofta längst. En Forest Gump i skogen där blåbärsriset är mitt golv och dom höga tallarna mina väggar med trädkronor som tak. Jag skulle springa som aldrig förr och aldrig skulle jag vända om för jag har inte tid att vända.
Om inte livet kommit emellan
Skulle jag tagit på mig pannlampan varje kväll och vid mörkrets inbrott löpt ut i skogen där kvällsdaggen blöter ner mina ben och lampans sken leder mig bort från vardagen. Och kanske skulle jag springa så långt att gryningen möter mig när jag återvänder hem
Om inte livet kommit emellan
Skulle jag möta varje morgon med ett leende, för att jag visste att även denna dag skulle jag bli så trött av all träning att jag skulle somna av lycka långt senare. Och med vetskapen av att hur trött jag än blir så är man piggare än man någonsin varit
Om inte livet kommit emellan
Skulle jag vara så bra tränad att skador inte existerade. Träningsvärken blir min medicin och tröttheten ger min kropp en känsla av oslagbarhet. Jag skulle vara så vältränad att jag glömt bort hur det kändes innan, långt innan man levde så här
Om inte livet kommit emellan
Skulle jag kepsa som aldrig förr. Tävlingar som knappt finns på kartan åker jag till och världen blir mitt andra hem. Skottland, Ryssland eller Japan, inget är för långt bort för att inte besökas i min jakt på just den där tävlingen. Och jag skulle vara lika lycklig på den lilla närtävlingen som på dom stora arrangemangen
Om inte livet kommit emellan
Skulle jag springa dom där tuffa tävlingarna mot dom där tuffa löparna och veta att idag är det min dag och ingen av er kan rubba mig. Jag skulle vara fokuserad och målmedveten men samtidigt chansa och slugga när tillfället ges, för det ger spänning åt livet
Om inte livet kommit emellan
Skulle jag glädjas lika mycket åt andras framgång som åt min egen. För har man bara gjort sitt bästa så är man en vinnare oavsett hur det går. Jag skulle springa kavlar inte bara med mina lagkamrater utan även med mina konkurrenter, för i den här sporten är alla en del av det stora underbara
Om inte livet kommit emellan
Skulle jag kanske inte haft något liv, men jag skulle ha varit grymt bra tränad och kanske lycklig på ett annat sätt
Hmm... detta skrevs alltså i begynnelsen av gubbvad och knähelvetet så man får väl ursäkta min entusiasm lite. Några saker som nu 10 år senare satts på sin spets. Inte fan är det livet som kommit emellen. Det är något mycket mörkare som stått och står i vägen. Dessutom. Fan i helvete att jag numera skulle glädjas åt andras framgångar. Jag har lärt mig en sak. Var man för sig själv!
Men.. men..
Vem bryr sig.
måndag, augusti 24, 2009
VM-recension
Nu är äntligen VM över och man kan komma ut i friskluften igen. Det blir rätt unken luft där inne i garderoben när man suttit några dagar. VM i orientering menar jag då alltså. Det där andra mästerskapet med dopade idioter i minimala tävlingskläder (det enda positiva ska dock påpekas) har jag inte mycket för.
Men för att komma till sak kan jag recensera årets VM med fem (5) ord.
Mediokra liveresultat ruinerade årets VM-upplevelse
Det ska fan att bli OS-idrott om man inte ens kan få ut några sketna radiotider från skogen.
Men för att komma till sak kan jag recensera årets VM med fem (5) ord.
Mediokra liveresultat ruinerade årets VM-upplevelse
Det ska fan att bli OS-idrott om man inte ens kan få ut några sketna radiotider från skogen.
Nytt motto
Jag har skaffat ett nytt motto. Jag och mitt eländiga knä. Hela jag med andra ord. Och en bra bit av min aura dessutom. Tipset har jag fått, via hörsägen, från en gammal tant. Fast jag har vänt på mottot så att det passar mig bättre.
När folk frågar hur det är, eller hur man mår, svarar man ju i dom flesta fall medelsvensk med ett, "bra". I undantagsfall svarar man att det är, "skit", men då brukar man skoja bort det lika snabbt (oavsett om det är bra eller skit).
Från och med nu kommer jag på alla dylika frågor svara.
- "Vem bryr sig"
Notera att det är inget frågetecken efter, "vem bryr sig". Det är ingen fråga för inte fan vill man ha svar på något. Det är bara ett torrt och lagom kort konstaterande.
- "Vem bryr sig"
När folk frågar hur det är, eller hur man mår, svarar man ju i dom flesta fall medelsvensk med ett, "bra". I undantagsfall svarar man att det är, "skit", men då brukar man skoja bort det lika snabbt (oavsett om det är bra eller skit).
Från och med nu kommer jag på alla dylika frågor svara.
- "Vem bryr sig"
Notera att det är inget frågetecken efter, "vem bryr sig". Det är ingen fråga för inte fan vill man ha svar på något. Det är bara ett torrt och lagom kort konstaterande.
- "Vem bryr sig"
söndag, augusti 23, 2009
Kräftor är en typ av kräftdjur.
Efter att ha legat på soffan i två dagar kastade jag mitt trasiga knä över ena axeln och la upp fru AspLövet och Miniknatarna på den andra. Sen stapplade hela det lutande tornet tvärs över Fläskberget innan vi fann ro.
När jag vaknade imorse hade jag 80 nytagna kort i kameran.
AspLövet syntes inte på en enda bild.
Vi kör en, "Give me five, give me ten, känn på den", för det.
När jag vaknade imorse hade jag 80 nytagna kort i kameran.
AspLövet syntes inte på en enda bild.
Vi kör en, "Give me five, give me ten, känn på den", för det.
lördag, augusti 22, 2009
Ett steg fram och två hopp i sidled
Mitt vänstra knä hackar, knakar och låser sig när jag försöker gå.
Jag ser ut som C-3PO med ett felmonterat vänsterben när jag rör mig.
Jag tror att jag behöver ringa någon.
Och då menar jag inte den lokala spritakuten.
Jag ser ut som C-3PO med ett felmonterat vänsterben när jag rör mig.
Jag tror att jag behöver ringa någon.
Och då menar jag inte den lokala spritakuten.
torsdag, augusti 20, 2009
4FW
Jag hällde just upp fyra fingrar.
Jag menar.
När Treo inte gör skit värt åt smärtan så får man improvisera* lite.
*rättfärdigar sin egen alkoholism
Jag menar.
När Treo inte gör skit värt åt smärtan så får man improvisera* lite.
*rättfärdigar sin egen alkoholism
Ett meddelande från sponsorerna
Hörrni!
Vad tror ni om att skoja till det för AspLövet och bjuda honom på en knäskada?
Inte den gamla vanliga kroniska skiten alltså utan något nytt fräscht. Typ en trasig menisk eller ett par avslitna ledband. Något i den stilen. Eller åtminstone ett par väl uttänjda ledband. Något som på allvar plockar ner honom på jorden. Eller sparkar ner honom i det där hålet igen. Har han inte blivit lite kaxig på sista tiden med sina jävla träningstimmar hit och dit. Han verkar tro att han är världens bästa orienterare igen. Sånt beteende ska beivras. Hårt.
Vi säger väl så.
Grattis AspLövet.
Du behöver inte tacka oss. Det här gjorde vi för vår egen skull.
Hälsningar
Ditt öde
Vad tror ni om att skoja till det för AspLövet och bjuda honom på en knäskada?
Inte den gamla vanliga kroniska skiten alltså utan något nytt fräscht. Typ en trasig menisk eller ett par avslitna ledband. Något i den stilen. Eller åtminstone ett par väl uttänjda ledband. Något som på allvar plockar ner honom på jorden. Eller sparkar ner honom i det där hålet igen. Har han inte blivit lite kaxig på sista tiden med sina jävla träningstimmar hit och dit. Han verkar tro att han är världens bästa orienterare igen. Sånt beteende ska beivras. Hårt.
Vi säger väl så.
Grattis AspLövet.
Du behöver inte tacka oss. Det här gjorde vi för vår egen skull.
Hälsningar
Ditt öde
onsdag, augusti 19, 2009
Åtaganden som sliter på kroppen...
Idag har jag klippt gräsmattan i terrasslådan. Det var mörkgrönt om man ska prata kartspråk. Normalt brukar jag unna mig en kall öl som sällskap vid gräsklippningen men kylskåpet var tomt så jag fick öppna skåpet. Just det. Skåpet. Det visade sig att det går lika bra att klippa gräset i sällskap av en finwhiskey.
Plötsligt var det skitroligt* att stå på terrassen och klippa sig trött med blåsor i handen som belöning. Hurra! skrek jag så tyst att grannarna som grillade inte hörde.
*Viktigt: häll upp fyra fingrar i glaset. Inte två fingrar. Fyra.
Plötsligt var det skitroligt* att stå på terrassen och klippa sig trött med blåsor i handen som belöning. Hurra! skrek jag så tyst att grannarna som grillade inte hörde.
*Viktigt: häll upp fyra fingrar i glaset. Inte två fingrar. Fyra.
Köp! Köp! Köp! Det är inte normalt!
Jag tror att marknadsföringsbolagen är mig på spåret. Dom läser min blogg mellan raderna och tydligen även mitt på raderna som det verkar. På en av AspLövets lite mer privata undersidor dök denna riktade reklam upp.
Hmmm..
Självklart låter denna produkt som klippt och slimmad för AspLövet men jag blir samtidigt lite fundersam.
Trimgel - Det är inte normalt
Vad är det som inte är normalt tro?
Att gå ner 5 kg i veckan?
Att använda Trimgel?
Att använda något annat än Trimgel?
Att ens bry sig om riktad reklam?
På Trimgels hemsida kan man läsa:
"Du applicerar TRIMGEL direkt på de kända ”problemområdena” där fettet ansamlats: bl.a. mage, lår och höfter. Du sover, är på jobbet eller på semester: din kropp trimmas hela dagen utan att du ens märker det"
Det visar sig att det som inte är normalt är att gå ner fort i vikt. Det vill säga (min egen slutsats) precis det som Trimgel utger sig för att realisera.
Är detta reklambudskap samma sak som att skjuta sig i foten tro?
Skit samma!
Jag har beställt en kartong.
Hmmm..
Självklart låter denna produkt som klippt och slimmad för AspLövet men jag blir samtidigt lite fundersam.
Trimgel - Det är inte normalt
Vad är det som inte är normalt tro?
Att gå ner 5 kg i veckan?
Att använda Trimgel?
Att använda något annat än Trimgel?
Att ens bry sig om riktad reklam?
På Trimgels hemsida kan man läsa:
"Du applicerar TRIMGEL direkt på de kända ”problemområdena” där fettet ansamlats: bl.a. mage, lår och höfter. Du sover, är på jobbet eller på semester: din kropp trimmas hela dagen utan att du ens märker det"
Det visar sig att det som inte är normalt är att gå ner fort i vikt. Det vill säga (min egen slutsats) precis det som Trimgel utger sig för att realisera.
Är detta reklambudskap samma sak som att skjuta sig i foten tro?
Skit samma!
Jag har beställt en kartong.
upp, bort, sitt, upp, dit, sitt, upp, tillbaka
Idag följer jag medeldistans-VM. På tv. Och webben. Jag far som en skottspole (skottspole?) mellan vardagsrummet och garderoben.
Intervallträning.
Bra där.
Det var säkert 10 år sen sist.
Intervallträning.
Bra där.
Det var säkert 10 år sen sist.
tisdag, augusti 18, 2009
Ka-Ching
Fan. Det här med att vara utan jobb alltså. Det hade varit mycket roligare om man haft mycket pengar. Har jag insett. *inser* Det första jag skulle göra, om jag var arbetslös men på något sätt hade mycket pengar, vore att inte vara arbetslös längre. För fan, jag är rik och ingen jävel ska komma här och säga att jag är arbetslös. Jag är så rik att jag kan köpa vilken titel jag vill. Från och med idag, ponerat att jag nu var rik, så är är jag inte arbetslös längre utan bara en rik jävel. Varje morgon (lunchtid för er andra lösdrivare) när jag stiger upp ska jag slå upp min bankbok och se hur mycket min förmögenhet växt medans jag sov. Ja, ni läste rätt. Bankbok. När jag blir en rik jävel ska jag återinföra bankboken. Den bokjäveln var det stil på. Motboken också för den delen. Men min motbok ska inte handla om ransonering av sprit utan mera som ett bonuskort. När man handlat, säg 10 plattor öl, på Systembolaget får man en 11:e gratis. Så ska en Motbok fungera.
Om jag vore en rik jävel.
Skulle jag köpa upp SportIdent och byta ut pipet i enheterna mot...
KA-CHING!
Om jag vore en rik jävel.
Skulle jag köpa upp SportIdent och byta ut pipet i enheterna mot...
KA-CHING!
måndag, augusti 17, 2009
Veckans RetroLöv
Idag blev det ett parti som jag funderat på länge men aldrig besökt (vad jag minns). Österut, från vägpartiet där jag startade, så ligger Frösundakartan som togs fram i ny tappning någon gång på 80-talet och där det arrangerades ett antal tävlingar. Tyvärr finns det ingen ny karta där vilket är synd på ett sånt fantastiskt parti.
Vad gäller det området jag tog mig an idag så finns det ingen nyare karta än den här från 1969 (skala 1:25000). Tyvärr hittade jag bara en ren karta så den 8,7km långa banan ni ser är en skrivbordsprodukt av AspLövet själv. Nu sitter det ju aldrig några kontroller ute på mina retroturer så om det är en ny eller gammal bana spelar mindre roll.
Karta, terräng och dom fritt hängande branterna:
Det första berget med K1 är ett himmelrike. Överlag finfin skog på bergen och väldigt lite avverkning i området. Kurvbilden är skaplig och det finns redovisat lite mer normala stenar än på förra veckans karta från 1964 (Där bara gigantiska stenar tagits med) Kärren stämde förvånansvärt bra 40 år efter revidering. Klart godkänd med andra ord.
Nu till dom fritt hängande branterna. Titta noga vid kontroll 5 så ser ni att två branter flyter fritt utan koppling till någon höjdkurva. Hemma vid skrivbordet funderade jag på hur dom skulle se ut i verkligheten. Vad döljer sig på baksidan av en sån brant? Var det kanske en passerbar brant på baksidan eftersom det inte är några taggar åt det hållet?
Besvikelsen var enorm när dom fritt flytande branterna visade sig vara vanliga branter väl förankrade på kanten av en helt normal höjd.
Annars var det en trevlig tur.
Vad gäller det området jag tog mig an idag så finns det ingen nyare karta än den här från 1969 (skala 1:25000). Tyvärr hittade jag bara en ren karta så den 8,7km långa banan ni ser är en skrivbordsprodukt av AspLövet själv. Nu sitter det ju aldrig några kontroller ute på mina retroturer så om det är en ny eller gammal bana spelar mindre roll.
Karta, terräng och dom fritt hängande branterna:
Det första berget med K1 är ett himmelrike. Överlag finfin skog på bergen och väldigt lite avverkning i området. Kurvbilden är skaplig och det finns redovisat lite mer normala stenar än på förra veckans karta från 1964 (Där bara gigantiska stenar tagits med) Kärren stämde förvånansvärt bra 40 år efter revidering. Klart godkänd med andra ord.
Nu till dom fritt hängande branterna. Titta noga vid kontroll 5 så ser ni att två branter flyter fritt utan koppling till någon höjdkurva. Hemma vid skrivbordet funderade jag på hur dom skulle se ut i verkligheten. Vad döljer sig på baksidan av en sån brant? Var det kanske en passerbar brant på baksidan eftersom det inte är några taggar åt det hållet?
Besvikelsen var enorm när dom fritt flytande branterna visade sig vara vanliga branter väl förankrade på kanten av en helt normal höjd.
Annars var det en trevlig tur.
söndag, augusti 16, 2009
Motgångar kräfva dylika drycker
Idag dricks det Champagne igen. Ännu en motgång firas. Många är dom dagar jag smuttar på champagnen utan att ha koll på vilken motgång jag firar. Än mindre vilken motgång i ordningen. Idag vet jag dock varför jag rullar champagneglaset mellan min trötta fingrar. Fick nobben från Coca-Cola där jag sökt en tjänst. Jag borde ha varit klipp och finskuren för den tjänsten men min gissning är att dom fått nys om mitt, tillfälliga, Coca-Cola stopp. Det ska vara fan att straffas för ett sunt leverne.
The Coke Side of Life...
..tastes like alcohol.
The Coke Side of Life...
..tastes like alcohol.
Seg - Segare - AspLövet
Seg. Seg i skallen. Seg i kroppen. Seg. Det var statusen imorse när jag satte mig på mountainbiken. Till det ska läggas en storm. Man kan inte kalla det en full storm men nog var den rejält dragen i alla fall. Vindbyarna skakade om mig när jag var ute på lite öppnare vägavsnitt och där det var motvind fick jag ställa mig upp för att komma framåt. Efter en timmes körning var jag fortfarande seg och när jag kom hem igen efter nästan 2 timmar var jag så seg att det borde myntas ett nytt segigare ord. Vad blir seg när seg blir seg?
Nåja. Förutom segheten och vindbyarna från helvetet var det enda roliga att jag fick muta mig förbi några Skotska höglandskossor. Det gick bra. Dom var rätt sega. Dom också.
Nåja. Förutom segheten och vindbyarna från helvetet var det enda roliga att jag fick muta mig förbi några Skotska höglandskossor. Det gick bra. Dom var rätt sega. Dom också.
fredag, augusti 14, 2009
Arla morgon utan mejeriprodukter
Imorse, 06:10, tog jag en attackpromenad med soluppgången och morgondaggen som sällskap. Det blev 80 minuter på igenväxta skogsstigar som blästrade mina smutsiga träningsskor så att dom sken som nya när jag kom hem.
Promenaden måste ha blästrat min insida också för när jag kom hem och ställde mig naken framför hallspegeln så log jag.
Eller så var det bara mitt vanliga nedlåtande leénde.
Svårt att säga vilket sorts leénde det var när man inte törs tända taklampan med risk att väcka Miniknatarna
Promenaden måste ha blästrat min insida också för när jag kom hem och ställde mig naken framför hallspegeln så log jag.
Eller så var det bara mitt vanliga nedlåtande leénde.
Svårt att säga vilket sorts leénde det var när man inte törs tända taklampan med risk att väcka Miniknatarna
torsdag, augusti 13, 2009
bib
Om nu lunchen var skämd och fattig så blev middagen lite finare i kanten. Inte dyrare. Bara finare. Min middag bestod av en kantarelltoast. Rättelse. Jag smörstekte ett berg av kantareller som jag vräkte på en brödbit. Kantareller på en brödsmula skulle man kunna säga. Till det drack jag kopiösa mängder rödvin. Inte min stil men det fanns inga öl hemma. Tyvärr.
Rödvin och kantareller alltså.
Jag börjar mer och mer likna en bag-in-box-pimplande klimakteriekärring.
Imorgon är det jag som sätter på mig något blommigt och bylsigt.
Rödvin och kantareller alltså.
Jag börjar mer och mer likna en bag-in-box-pimplande klimakteriekärring.
Imorgon är det jag som sätter på mig något blommigt och bylsigt.
Lunchdilemma
Det är bistra tider hemma hos AspLövet. Dagens lunchval bestod av en svartnad banan eller kallrökt lax. Låter som ett lätt val kan man tycka men då måste man till ekvationen lägga det faktum att den kallrökta laxen hade ett bäst före datum som gick ut för 10 dagar sen. Jag höll för näsan och luktade på laxen men kände ingenting oroande. Sen åt jag laxen.
Imorgon blir det inga problem att välja lunch.
Jag har ju en banan.
En svart banan.
Imorgon blir det inga problem att välja lunch.
Jag har ju en banan.
En svart banan.
onsdag, augusti 12, 2009
Test av sportmössan
På kvällens mtb-tur fick jag sällskap. Satans sprint alltså. Det är inte varje dag det händer. Dom här killarna satte högsta jäkla fart direkt. Och jag bara tänkte: "Inte en sportmössa att jag hänger med dom här killarna". Men sen kom det en backe och vips låg jag först. Och jag bara tänkte: "Skit i sportmössan. Jag är inte så pjåkig". *skakar förvånat på huvudet*
Sen rullade vi vidare och vi rundade Rödsjön som inte alls är röd men fort gick det och jag bara tänkte: "Inte en sportmössa att jag hänger med dom här killarna". Men det dök upp en backe och så var jag förbi. Igen. Och jag bara tänkte: "Skit i sportmössan. Jag är ju grym". *grrr*
Sen var det visst fri fart. Tyckte somliga. Och jag bara tänkte: "Inte en sportmössa att jag hänger med dom här killarna" Men sen kom. Jag törs knappt säga det. En backe. Vem var först? *AspLövet vinkar och hoppar upphetsat* Och jag bara tänkte: "Skit i sportmössan. Jag är världsbäst". *pekar mot himlen med hela handen*
Sen började vi närma oss vår egen kommun och farten hade bedarrat men jag höll mig i täten. Om man nu kan kalla sig själv täten i en grupp om tre. Och jag bara tänkte: "Inte en sportmössa att dom här killarna hänger med mig på spurten" Men det gjorde dom. "Jävla sportmössan!!". *hytter med näven mot hatthyllan innanför dörren*
Sen rullade vi vidare och vi rundade Rödsjön som inte alls är röd men fort gick det och jag bara tänkte: "Inte en sportmössa att jag hänger med dom här killarna". Men det dök upp en backe och så var jag förbi. Igen. Och jag bara tänkte: "Skit i sportmössan. Jag är ju grym". *grrr*
Sen var det visst fri fart. Tyckte somliga. Och jag bara tänkte: "Inte en sportmössa att jag hänger med dom här killarna" Men sen kom. Jag törs knappt säga det. En backe. Vem var först? *AspLövet vinkar och hoppar upphetsat* Och jag bara tänkte: "Skit i sportmössan. Jag är världsbäst". *pekar mot himlen med hela handen*
Sen började vi närma oss vår egen kommun och farten hade bedarrat men jag höll mig i täten. Om man nu kan kalla sig själv täten i en grupp om tre. Och jag bara tänkte: "Inte en sportmössa att dom här killarna hänger med mig på spurten" Men det gjorde dom. "Jävla sportmössan!!". *hytter med näven mot hatthyllan innanför dörren*
Hitta rätt gata.
Jag fick ett mail av en yngling [läs: H40-gubbe] häromveckan. Han hade hittat en rolig gata. Olvägen. Den skulle man ju kunna tänka sig att skrota runt på under ålderns höst. Det fick mig att fundera på vilket avtryck orienteringsrörelsen gjort på det svenska samhället.
Själv skulle jag nog vilja bo på Klapperstensvägen och det finns 4 möjligheter i Sverige. Det tragiska är att ingen av dom ligger norr om Stockholm. Så mycket för dom Norrländska klapperstensfälten. Ingen bryr sig däruppe.
Ivrigt letade jag vidare efter orienteringens kvarlämningar i Sveriges samhälle men det blev bomskott på det mesta. Älgdrevsvägen, tvåstrecksmossegatan, Punkthöjdstorget, Hängmyrsgatan, Långdistansvägen och Gränsrösevägen fanns inte alls. Inte ens Stigförgreningen kan man bo i. Orienteringsstigen/gatan kan man iofs bo på så några bostadsplanerare har haft hjärtat på rätt plats. Krampberget finns tack och lov, ligger i Lindesberg. så det är ju ett alternativ och där lär väl tomtpriserna vara humana. Men gladast blev jag över att i Sala hitta Gubbvad. DIT SKA JAG FLYTTA!!
Sen sökte jag på Sprintens inverkan och efter det kraschade min dator*
Allvarligt.
Min dator gick sönder så nu måste jag köpa en ny.
Sprintdistansen bevisar om och om igen att det är Djävulens påfund.
[*detta inlägg skrivs på AspLövets backup-dator]
Själv skulle jag nog vilja bo på Klapperstensvägen och det finns 4 möjligheter i Sverige. Det tragiska är att ingen av dom ligger norr om Stockholm. Så mycket för dom Norrländska klapperstensfälten. Ingen bryr sig däruppe.
Ivrigt letade jag vidare efter orienteringens kvarlämningar i Sveriges samhälle men det blev bomskott på det mesta. Älgdrevsvägen, tvåstrecksmossegatan, Punkthöjdstorget, Hängmyrsgatan, Långdistansvägen och Gränsrösevägen fanns inte alls. Inte ens Stigförgreningen kan man bo i. Orienteringsstigen/gatan kan man iofs bo på så några bostadsplanerare har haft hjärtat på rätt plats. Krampberget finns tack och lov, ligger i Lindesberg. så det är ju ett alternativ och där lär väl tomtpriserna vara humana. Men gladast blev jag över att i Sala hitta Gubbvad. DIT SKA JAG FLYTTA!!
Sen sökte jag på Sprintens inverkan och efter det kraschade min dator*
Allvarligt.
Min dator gick sönder så nu måste jag köpa en ny.
Sprintdistansen bevisar om och om igen att det är Djävulens påfund.
[*detta inlägg skrivs på AspLövets backup-dator]
tisdag, augusti 11, 2009
Sportmössa
Jag tror jag ska starta en egen webtidning. Det verkar kul. Har man en webtidning kan man skriva precis vad som helst utan att folk kan göra något åt det hela. Dessutom kan man svära. Fan. Eller. För böveln. Eller. Slyhelvete.
Jag vet inte vad min webtidning ska innehålla men jag vet vad den ska heta.
Inte en sportmössa
Namnet är självupplevt.
Jag vet inte vad min webtidning ska innehålla men jag vet vad den ska heta.
Inte en sportmössa
Namnet är självupplevt.
måndag, augusti 10, 2009
Veckans RetroLöv
Idag tog jag mig mot Vallentunahållet och promenerade om en tävlingsbana från 1968. Kartan framställdes 1967 i skala 1:25000. Kuriosa från tävlingen är att SVT var på plats. Hursomhelst stapplade jag iväg på mountainbiketrötta ben och hade direkt problem med kartan och skalan. Kurvbilden var som att man skickat ut en bakfull och skelögd Kart-Roffe i skogen för att rekognoscera.
K1
Spik på men ingen gräns syntes till och det var bara en massa stenskravel där röset borde ha varit så jag blev osäker. Efter att ha gått vidare framåt där jag fick höjden, vattenhålet och skogsvägen vände jag kompassen åter och kom tillbaka till samma stenskravel. Kan man kalla det spik tro?
K2 + K3 + K4
Här lärde jag mig läxan att det tar tid att komma fram på 1:25000-del samt att tvåstrecksmossar 1967 inte är samma sak som tvåstrecksmossar numera. Stannade upp för tidigt då alla tvåstrecksmossar växt ihop till ett enda långt kärr. Lyckades inte få grepp om något utan siktade in mig österut där jag efter en stund kom på ett gränsröse modell större. 50 meter före röset hittade jag förövrigt en metallskärm liggandes på marken som det stod "Kontroll 13" på. Den är numera i AspLövets ägo och hamnar i nostalgilådan. Utan skam i kroppen sket jag i K2 och satte fart mot K3 som blev lätt från röset. K4 brydde mig inga problem även om jag inte fick ihop kurvbilden vid kontrollen.
K5 + K6 + K7
Vet inte vad som hände men plötsligt var jag i samklang med kartan och varenda punkt fram till K5, K6 och K7 satt klockrent. OK. Nu ljög jag lite. K7 vete fan om jag prickade för det fanns ingenting att läsa in sig på, som jag hittade, men jag hittade en höjd som möjligen kan ha kommit med på kartan så den fick duga.
K8 + K9 + K10
Hittade en sjujävla massa kantareller, kom ut på en ny väg, tittade på kompassen och spikade sen K8 som låg ute på ett hygge. Frågor på det? Till K9 la jag in kompassen och följde den. När jag kom ner mot kontrollen hittade jag en släpstig och höll upp fingret i luften och det blåste i rätt riktning så jag nöjde mig med det. Tyvärr tror jag att den stigen inte alls var den på kartan för mot K10 kom jag snett i början så K9 måste kanske (också) strykas från listan över godkända kontrolltagningar. K10 var lätt. Måste ha varit lätt även 1968.
K11 + K12 + K13 + k14 + K15
Vid K11 hittade jag en höjd men såg inga stenar. Nu började jag bli trött i skallen efter 2 timmar utan vätska i värmen så den höjden jag hittade fick duga. Tröttheten gjorde att jag för K12 siktade mot vägen och tog den därifrån innan jag trampade på mot ännu en tvåstrecksmosse. Nu hade jag lärt mig läxan och blev inte förvånad över storleken på K13:s tvåstrecksmosse som låg fint inbäddad mellan höjderna. K14 och K15 orkade jag knappt orientera till, jag hade bara tankarna på vattenflaskan i bilen som väntade en bit från målet, men dom satt nog där dom skulle.
Det var slitigt idag. Terrängen var lite varken eller. Inga fantastiska partier men inte gristerräng heller för den delen. Ganska ointressant är nog rätt bedömning. Men jag fick ju med mig kontroll 13 och en påse kantareller så jag känner mig som en vinnare ändå.
En promenerande vinnare.
Vilket i folkmun brukar kallas tragisk förlorare.
K1
Spik på men ingen gräns syntes till och det var bara en massa stenskravel där röset borde ha varit så jag blev osäker. Efter att ha gått vidare framåt där jag fick höjden, vattenhålet och skogsvägen vände jag kompassen åter och kom tillbaka till samma stenskravel. Kan man kalla det spik tro?
K2 + K3 + K4
Här lärde jag mig läxan att det tar tid att komma fram på 1:25000-del samt att tvåstrecksmossar 1967 inte är samma sak som tvåstrecksmossar numera. Stannade upp för tidigt då alla tvåstrecksmossar växt ihop till ett enda långt kärr. Lyckades inte få grepp om något utan siktade in mig österut där jag efter en stund kom på ett gränsröse modell större. 50 meter före röset hittade jag förövrigt en metallskärm liggandes på marken som det stod "Kontroll 13" på. Den är numera i AspLövets ägo och hamnar i nostalgilådan. Utan skam i kroppen sket jag i K2 och satte fart mot K3 som blev lätt från röset. K4 brydde mig inga problem även om jag inte fick ihop kurvbilden vid kontrollen.
K5 + K6 + K7
Vet inte vad som hände men plötsligt var jag i samklang med kartan och varenda punkt fram till K5, K6 och K7 satt klockrent. OK. Nu ljög jag lite. K7 vete fan om jag prickade för det fanns ingenting att läsa in sig på, som jag hittade, men jag hittade en höjd som möjligen kan ha kommit med på kartan så den fick duga.
K8 + K9 + K10
Hittade en sjujävla massa kantareller, kom ut på en ny väg, tittade på kompassen och spikade sen K8 som låg ute på ett hygge. Frågor på det? Till K9 la jag in kompassen och följde den. När jag kom ner mot kontrollen hittade jag en släpstig och höll upp fingret i luften och det blåste i rätt riktning så jag nöjde mig med det. Tyvärr tror jag att den stigen inte alls var den på kartan för mot K10 kom jag snett i början så K9 måste kanske (också) strykas från listan över godkända kontrolltagningar. K10 var lätt. Måste ha varit lätt även 1968.
K11 + K12 + K13 + k14 + K15
Vid K11 hittade jag en höjd men såg inga stenar. Nu började jag bli trött i skallen efter 2 timmar utan vätska i värmen så den höjden jag hittade fick duga. Tröttheten gjorde att jag för K12 siktade mot vägen och tog den därifrån innan jag trampade på mot ännu en tvåstrecksmosse. Nu hade jag lärt mig läxan och blev inte förvånad över storleken på K13:s tvåstrecksmosse som låg fint inbäddad mellan höjderna. K14 och K15 orkade jag knappt orientera till, jag hade bara tankarna på vattenflaskan i bilen som väntade en bit från målet, men dom satt nog där dom skulle.
Det var slitigt idag. Terrängen var lite varken eller. Inga fantastiska partier men inte gristerräng heller för den delen. Ganska ointressant är nog rätt bedömning. Men jag fick ju med mig kontroll 13 och en påse kantareller så jag känner mig som en vinnare ändå.
En promenerande vinnare.
Vilket i folkmun brukar kallas tragisk förlorare.
söndag, augusti 09, 2009
100milastolpen
[Jag är en otålig jävel]
Idag när söndagskoman började infinna sig frampå kvällskanten vacklade jag omkring i lägenheten som en salongsberusad medicinboll. Det är ingen vacker syn ska ni veta. För att få bukt med mig själv och få min 100milastolpe bakom mig tog jag mig själv i kragen och cyklade iväg mot solnedgången.
Efter exakt 14,9 km stannade jag till med ett triumferande leende. Jag satte mig ner på den vackraste vitmossan i omgivningen och öppnade den ljumna ölen. Det blev ett saktmodigt firande och i den sinande ölens takt föll en modfälld känsla över mig. Var det inte mer än så här?
Men min nedstämdhet fick inte ta överhand så jag satte mig upp på cykeln och trampade vidare. Den här gången bort från solnedgången. Efter 42 kilometer var det bara mörkrets inbrott som välkomnade mig till målet och inga hyllningar hördes över nejden.
Tydligen är jag inte så fantastisk som jag trott.
Idag när söndagskoman började infinna sig frampå kvällskanten vacklade jag omkring i lägenheten som en salongsberusad medicinboll. Det är ingen vacker syn ska ni veta. För att få bukt med mig själv och få min 100milastolpe bakom mig tog jag mig själv i kragen och cyklade iväg mot solnedgången.
Efter exakt 14,9 km stannade jag till med ett triumferande leende. Jag satte mig ner på den vackraste vitmossan i omgivningen och öppnade den ljumna ölen. Det blev ett saktmodigt firande och i den sinande ölens takt föll en modfälld känsla över mig. Var det inte mer än så här?
Men min nedstämdhet fick inte ta överhand så jag satte mig upp på cykeln och trampade vidare. Den här gången bort från solnedgången. Efter 42 kilometer var det bara mörkrets inbrott som välkomnade mig till målet och inga hyllningar hördes över nejden.
Tydligen är jag inte så fantastisk som jag trott.
lördag, augusti 08, 2009
På god väg mot ett mål
Jag börjar närma mig en milstople för 2009. 100milastolpen. Är nu bara 14,9km från att ha cyklat 1000km på mountainbiken under det här skitåret. Inte så jäkla tokigt för en kroniskt skadad gubbe som inte började cykla förrän vårvärmen kom i april och dessutom tog två månaders semester från allt som heter träning. Man skulle kunna säga att jag är fantastisk. Men. Äsch! Inte är väl jag. Sluta nu. Okej då. Jag är rätt fantastisk. Mänskligheten har rätt. Vem är jag att ljuga om min egen förträfflighet.
Det fanns annars lite sådär i tankens periferi att jag skulle knäcka 100milastolpen redan på dagens runda men värmen och det absoluta faktumet att jag inte hade något drickbart med mig på turen gjorde att jag höll turen till korta 40km. (Med drickbart menar jag något som man kan fira med och inte vatten som alltid är med)
Men på nästa runda kommer det att följa med en ljummen pilsner i ryggan som efter 14,9km kommer svepas under uppsluppna former.
Bara tanken på 100milastolpen gör mig uppspelt som en skolflicka på ett Hello Kitty konvent.
Det fanns annars lite sådär i tankens periferi att jag skulle knäcka 100milastolpen redan på dagens runda men värmen och det absoluta faktumet att jag inte hade något drickbart med mig på turen gjorde att jag höll turen till korta 40km. (Med drickbart menar jag något som man kan fira med och inte vatten som alltid är med)
Men på nästa runda kommer det att följa med en ljummen pilsner i ryggan som efter 14,9km kommer svepas under uppsluppna former.
Bara tanken på 100milastolpen gör mig uppspelt som en skolflicka på ett Hello Kitty konvent.
torsdag, augusti 06, 2009
Skål bröder och andra intressenter
Ikväll attackpromenerade jag mig igenom stora delar av kommunen. Det var jag, ensamheten, min mp3-spelare och några myggor som beredde väg för ett luftvakuum bakom min rygg.
När jag kom hem firades det i timmarna två med Champagne.
Jag har nämligen blivit nobbad av ytterligare några arbetsgivare.
Svenska näringslivet om någon kommer göra mig till alkoholist.
När jag kom hem firades det i timmarna två med Champagne.
Jag har nämligen blivit nobbad av ytterligare några arbetsgivare.
Svenska näringslivet om någon kommer göra mig till alkoholist.
Moppelainen
Fru AspLövet har blivit med moped. Jodå. Fint ska det vara. Splitterny retromoppe som ger ordet "ärtig" en liten finare guldkant ska ni veta. Där finns det pengar att spendera tydligen.
Själv vill jag ju inte vara sämre. Jag letar efter en egen moppe i min prisklass. Har två objekt som kan bli något. Jag behöver bara ta beslut om det ska vara moped eller cruiser.
Det lutar åt cruiser-modellen.
Möjligen behöver däcken pumpas.
Själv vill jag ju inte vara sämre. Jag letar efter en egen moppe i min prisklass. Har två objekt som kan bli något. Jag behöver bara ta beslut om det ska vara moped eller cruiser.
Det lutar åt cruiser-modellen.
Möjligen behöver däcken pumpas.
Okysst yngling
Idag gjorde jag ett studiebesök ute i solen. På en väg bortom verkligheten låg en groda med benen i vädret. "Här slår du klackarna i taket", sa jag skojsamt men fick ingen reaktion tillbaka. Jag vände helt om och när jag kom hem la jag mig på golvet med mina egna ben och armar rätt upp i luften. Det var jobbigt.
Ja.
Så var det med det.
Ja.
Så var det med det.
onsdag, augusti 05, 2009
Saker som skrämmer mig
I kylskåpet står det två stycken 1,5 liters Coca-Cola. Orörda. Kalla. Lockande. Jag vet inte riktigt vad dom gör där men dom har kommit att bli mina personliga tvillingtorn. Mina egna små terrorister. Varje gång jag öppnar kylskåpet ser dom på mig med iskalla blickar och viskar inbjudande till mig.
"Det är bara att attackera oss"
Jag stänger kylskåpsdörren. Oftast utan att plocka ur något överhuvudtaget. Varken Coca-Cola eller morötter.
På nätterna kan jag höra hur flaskorna rasslar och domderar där ute i köket. Jag vet inte vad dom håller på med. Vågar inte gå upp och titta efter.
Jag vet bara.
Att dom skrämmer skiten ur mig.
"Det är bara att attackera oss"
Jag stänger kylskåpsdörren. Oftast utan att plocka ur något överhuvudtaget. Varken Coca-Cola eller morötter.
På nätterna kan jag höra hur flaskorna rasslar och domderar där ute i köket. Jag vet inte vad dom håller på med. Vågar inte gå upp och titta efter.
Jag vet bara.
Att dom skrämmer skiten ur mig.
tisdag, augusti 04, 2009
Och sådär
Ikväll blev det 45km på mountainbiken.
Det gick väl bra.
Och sådär.
Jag såg ut som en kassler i min cykeltröja
Det såg väl inte så fräscht ut.
Och sådär.
Hade sällskap.
Det var väl trevligt.
Och sådär.
När jag kom hem hade jag kobajs på cykeln.
Det var väl kul.
Och sådär.
Och mer än sådär bjuder inte livet på.
Och sådär.
Det gick väl bra.
Och sådär.
Jag såg ut som en kassler i min cykeltröja
Det såg väl inte så fräscht ut.
Och sådär.
Hade sällskap.
Det var väl trevligt.
Och sådär.
När jag kom hem hade jag kobajs på cykeln.
Det var väl kul.
Och sådär.
Och mer än sådär bjuder inte livet på.
Och sådär.
måndag, augusti 03, 2009
Pockar
Fru AspLövet har en arbetskollega i Finland som hon brukar utbyta livserfarenheter med. Eller om det var recept på Finska pinnar. Eller om det var nakenbilder på Matti Nykänen. Skit samma. Idag när dom mailades och fru AspLövet hade hjälpt den här finska kollegan med några saker fick hon ett mailsvar tillbaka.
"Tackar och pockar"
Uttryck som "Senare krappar" ligger alltså närmare verkligheten än vad man tror.
När jag hörde den här storyn blev jag glad.
Det är inte ofta det händer*
*Fru AspLövet är givetvis inte med i den ekvationen för om så vore fallet vore jag lycklig hela tiden. Konstant. Oavbrutet. I ur och skur. Sån är hon. Tydligen.
"Tackar och pockar"
Uttryck som "Senare krappar" ligger alltså närmare verkligheten än vad man tror.
När jag hörde den här storyn blev jag glad.
Det är inte ofta det händer*
*Fru AspLövet är givetvis inte med i den ekvationen för om så vore fallet vore jag lycklig hela tiden. Konstant. Oavbrutet. I ur och skur. Sån är hon. Tydligen.
Veckans RetroLöv
Veckans retropromenad tog mig tillbaka till 70-talet. På Skånelakartan arrangerades det en tävling 1973 eller senare. På baksidan av kartan står det, 15 - str 4. Jag hittar inget i historierullarna om denna tävling men jag träffade en av markägarna när jag parkerade och han mindes en tävling på 70-talet så gissningsvis har det körts en budkavle där.
Föga brydde jag mig om tävlingens vara eller icke vara utan jag tog mig runt den här 4:e sträckan ca 35 år försent. Det fascinerande är att kartan var i skala 1:10000. Måste ha varit upprörda känslor bland den tidens bakåtsträvare. Överlag var det grymt läckra berg och inte alls mycket åverkan på skogen. Jag njöt av kartan som gick alldeles utmärkt att finlira efter. Det enda problemet var att jag förra veckan körde på en karta i skala 1:50000 så det tog några kontroller innan jag acklimatiserade mig till 10000-delen.
Förövrigt försökte jag hitta Fornborgen vid andra kontrollen men det fanns bara några stenrester på rad så det var inte mycket att lägga in under kulturfliken i mitt CV.
När jag kom hem efter den här stekheta promenaden var det i sällskap av huvudvärk.
Aldrig får man vara helt nöjd.
Föga brydde jag mig om tävlingens vara eller icke vara utan jag tog mig runt den här 4:e sträckan ca 35 år försent. Det fascinerande är att kartan var i skala 1:10000. Måste ha varit upprörda känslor bland den tidens bakåtsträvare. Överlag var det grymt läckra berg och inte alls mycket åverkan på skogen. Jag njöt av kartan som gick alldeles utmärkt att finlira efter. Det enda problemet var att jag förra veckan körde på en karta i skala 1:50000 så det tog några kontroller innan jag acklimatiserade mig till 10000-delen.
Förövrigt försökte jag hitta Fornborgen vid andra kontrollen men det fanns bara några stenrester på rad så det var inte mycket att lägga in under kulturfliken i mitt CV.
När jag kom hem efter den här stekheta promenaden var det i sällskap av huvudvärk.
Aldrig får man vara helt nöjd.
söndag, augusti 02, 2009
Bra där.
Idag var jag ute i skogen och sprang. Sprang sporadiskt alltså. Sporadiskt betyder i AspLövets värld att jag joggade lite mellan promenadpartierna. Jag noterade att alla gamla fina hyggen numera var grönområden. Kan vara bra att veta eftersom jag är banläggare på ett lite finare nattarrangemang 2010 i just mina hemtrakter.
Varför jag tackade ja till detta uppdrag är svår att förklara.
Förmodligen var jag full när frågan dök upp.
Nu har jag ångest.
Och ont i knäna efter dagens promenad.
Bra där AspLövet.
Bra där.
Varför jag tackade ja till detta uppdrag är svår att förklara.
Förmodligen var jag full när frågan dök upp.
Nu har jag ångest.
Och ont i knäna efter dagens promenad.
Bra där AspLövet.
Bra där.
lördag, augusti 01, 2009
Det luktar bastu
Det doftar vedeldad bastu ute på terrassen. Vet inte vart lukten kommer ifrån. Antingen så är det en skogsbrand runt hörnet eller så eldar någon granne upp sina terrassmöbler. Oavsett så njuter jag av doften, i solen, där jag sitter med en kall öl och piskar min nakna kropp med björkris.
OK. Nu ljög jag. Det är inte björkris jag piskar min nakna kropp med utan jag piskar den med dåligt samvete.
Det svidar fan så mycket mer än björkris ska ni veta.
OK. Nu ljög jag. Det är inte björkris jag piskar min nakna kropp med utan jag piskar den med dåligt samvete.
Det svidar fan så mycket mer än björkris ska ni veta.
Spöregn som sällskap
På morgonkvisten när jag satte mig på mountainbiken såg det ut att bli en trevlig dag men efter endast 300 meter började det regna och ganska snart smattrade spöregnet mot mitt ansikte. Jag försökte vända ner huvudet för att låta hjälmen ta värsta smällen men istället blev jag spolad av framdäcket och fick sila grus i munnen. Jag insåg att den här dagen kunde bli hur jävla fantastisk som helst. Tyvärr avtog regnet sista halvtimmen men jag hann ändå få 100 minuter spöregn innan dess. Dom tekniska partierna var såpigt hala vilket renderade en kollision med en ungbjörk. Björken klarade sig bra medans mitt bromshandtag till bakbromsen fick sig en törn och vägrade sen att fungera. Det blir nog till att ta fram dom stora verktygen för att bända den till rätta.
47 km cykling, i skitväder, var precis vad jag behövde.
47 km cykling, i skitväder, var precis vad jag behövde.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
