tisdag, juni 30, 2009

Fördärvet fortsätter

Jag sitter småhukad på terrassen med ryggen mot en trött väggpanel och känner på solens väggstrålningen att kvällningen är på väg. Äntligen. Gårdagen, dagen och förmodligen morgondagen har inget gott att föra med sig. Det är som att året 2009 är en enda lång rad av katastrofer. Uppradad på ett band av ångest. Min arbetslöshet är bara en bagatell i en gigantisk skål av chilinötter. Gott i vanliga fall men nu smakar det bittert. Min far, AspLövets trognaste övervakare, har just åkt in till sjukhuset. Inget allvarligare än en förmodad trasig axel men ändå. Det är bara en i raden av olyckor som likt en full snickares hammare slår oss, mig, vi som genom blodsband är tillsammans krökt nedåt. Det verkar inte ta slut.

AspLövets far stupade under ett orienteringslopp så inget ont som ändå känns varmt i kroppen. Så skulle AspLövet på allvar vilja sluta sina trötta dagar. I en tung hängmyr bortom vildmarken på väg mot en liten kolbotten inbäddad i en svepande sluttning med gammal dyster granskog som bakgrund.

Som det här året urartar sig blir det inte en sån avslutningen för AspLövet utan en mycket mer bedrövlig avslutning.

Jag ser fram emot en fattigmans katastrof för egen del.

Jag dricker mig full i väntan på den dagen.

Marioknat

För att liva upp den arm och modbrutne Miniknataren införskaffade jag Mario Kart till dom små liven. Saken är den att på det glada 90-talet var AspLövet själv kung på Mario Kart. Världens bästa skulle jag till och med kunna säga om min ödmjukhet inte satte käppar i hjulen. För att inte få allt för dåligt samvete över att Miniknatarna är inomhus istället för att leka och bada så kallar vi spelet Mario-Knat. Miniknatets bastard till släkting.

Själv gav jag upp efter ett otal segrar och kastade mig naken i Minknatarnas pool som står på terrassen. Det svalkade gott i AspLövets svettigt veka liv så jag blandade jag mig en iskall Daiquiri för den härliga upplevelsens skull.

Alles ist gut auf meinem Urlaub

Ja... om jag nu hade haft det alltså.

måndag, juni 29, 2009

AspLövet: Också fast i det förgångna.

När jag läser senaste StOF-nytt förundras jag över att i vissa avseenden har orienteringsrörelsen inte tagit ett endast kliv framåt sedan 80-talet. Det är samma gamla trötta tävlingsinbjudningar som lika gärna kunde ha plitas ut på en gammal hederlig skrivmaskin. Alla ser lika jävla tråkiga ut som dom gjort i 20-30 år.

Men sen kom jag på att jag inte längre är orienterare.

Och att i kylen finns kall öl.

Så jag behöver inte bry mig.

Jag finns på terrassen om jag vill mig själv något.

söndag, juni 28, 2009

Den där jävla skitvintern

I det här fantastiska finvädret är det lätt att glömma bort att vintern är bara runt hörnet. Därför bör man ha sin gamla slitna hatburk till hands så man inte kommer vintern till mötes tomhänt. Själv förvarar jag min hatburk i strumplådan. På så sätt kan jag dagligen skaka lite på den för att hålla mig alert inför det kommande väderomslaget.

Sol idag. Snö imorgon.

Det kan man nog ge sig fan på.

[Rubrik saknas]

Sicket jäkla badväder. Men medans badjävlarna stekte på sig malignt melanom så satte jag mig på mountainbiken. Det blev 43 km där toppturen till Väsjöbacken var höjdpunkten. Drygt 80 höjdmeter på en löst grusad skitväg för att komma upp till toppen. Det hängde på ett svettigt hår att jag tog mig upp utan att behöva kliva av cykeln. Jag undrar hur jag egentligen orkade cykla hela vägen upp då 08XC passerade här 2001 efter ca 10 mil. Då hade AspLövet redan haft kramp i ett par mil. Man var hårdare på den tiden. Och yngre. Och snyggare smalare. Och inte lika bitter.

När jag kom hem satte jag fötterna i en hink med iskallt vatten och firade mig själv med en Gainomax.

Jag är allt bra ändå.

I förhållande till mitt sämre jag alltså.


lördag, juni 27, 2009

Boka. Avboka. Boka. Avboka?

En ny resa till stekigare breddgrader har nu bokats frampå höstkanten. Jag ser med barnslig förväntan fram emot vad som ska ske denna gång som gör att vi måste avboka resan. Förhoppningsvis är det jag som blir den drabbade.

Kanske drar jag på mig en akut portvinstå.

Vi får ju lätt sånt här nere i fördärvet.

Hallå där uppe!

Jag hörde ett rykte om mig själv. Tydligen sitter jag fast i fördärvet. Har problem. Allvarliga såna. Med alkohol och andra ovanor. Jag är fastsmetad som ett par lederhosen på en halvfet tysk i en porrfilm från 70-talet. Så illa är det alltså.

Jag måste gå till botten med det här.

Och det är ju tur då att jag som ryktet säger redan är här nere.

Men innan jag sätter igång.

Öl.

fredag, juni 26, 2009

Jag blev vald sist

Idag har jag delat upp mig i två lag och separerat oss genom att ha olikfärgade axelband. Ett rött lag och ett blått lag. Precis som på gympalektionerna i skolan på den tiden det begav sig. Ska vi välja gubbar också frågade jag mig själv. Är du tokig svarade jag. Räcker det inte med att vi redan är två? Sen ställde vi upp oss på en man bred linje mot varandra och lät våra förvirrade blickar mötas. Vad går det här ut på egentligen frågade jag mig själv. Nu ska vi spela en variant av spökboll svarde jag. Fast istället för boll ska vi kasta tvångstankar på varandra. Man blir utslagen om man inte hinner kontra en kastad tångstanke med en ännu bättre tvångstanke. Man kan även blockera en kastade tvångstanken med en schysst spontan Norsk glipa, ett Brysselsteg eller recitering av orienteringens motto [Orientering är självvald väg i okänd mark...osv.]

Jag tror jag kommer förlora*




*Om det låter som att AspLövet är uttråkad så börjar vi närma oss första rundradion

torsdag, juni 25, 2009

Sol ute. Moln i sinne.

Idag har jag gått till Runby torg. Köpte en glass och åt den utan att smaka. Sen gick jag hem.

Det var dagens agenda. Varken mer eller mindre.

Imorgon nya spännande äventyr.

Jag räknar

Jag räknar inte år längre. Dom är för långt från varandra. Inte månader, veckor eller dagar heller. Timmar, minuter och sekunder är monotoni och verkar så förbli. Hundradelar räknas inte, även om Juha Mieto nog inte håller med. Tiden rullar mest in i en kompakt dimma utan varken början eller mening. Jag räknar inte pengar för dom finns inte. Jag räknar inte med att kunna springa orientering igen. Jag räknar inte med mig själv.

Jag räknar med motgångar.

En målsättning lika god som någon annan.

onsdag, juni 24, 2009

Titta upp. Titta ner.

Varför heter det Idre-veckan när det bara är 5 dagar?

Det borde heta 5-dagars.

Passar bra nuförtiden när riktiga 5-dagars mjäkat till sig och lagt till med namnet O-ringen med vilodag.

Det är sannerligen uppochnervända* världen.




* Ni ser inte det men jag ligger på golvet och dricker whiskey med sugrör.

Han brås på far sin

Sätt er ner ska jag berätta en historia från tragedins bakgård. En avkrok där inte ens rävförpestade kattjävlar letar mat.

Sommarplanerna för AspLövet med bihang var uppstyltat och klart. Äventyrsbad, terrängbanor, cykelräder, fotbollsmatcher, Miniknatsbanor och som kronan på verket en svettig bad och drinkresa till varmare breddgrader.

Allt detta kan liknas vid, som AspLövets liv i övrigt, bortblåst löningspeng.

Den större Miniknataren brås dock på pappa. Trots en totalt fördärvad arm fälldes inga tårar och skriket hölls inombords. Belöningen för den insatsen blev 2 spikar i armen. Tack för glassen sa han innan vi åkte hem. Har han redan lärt sig att resan neråt har bara börjat?

tisdag, juni 23, 2009

Tisdagstipset

Ahh... Tisdag.

Även kallat "Lill-Fredag" bland oss arbetslösa.

Själv har jag firat den här dagen, före dagen som man festar på för att ha något kul mitt i veckan, genom att blanda ihop en Margarita. Smakar fan för att vara helt ärlig men det är ju inte smaken man är ute efter. Till den äckliga drinken har jag passande nog slängt ihop en chili lika het som som Minna Kauppis strumpor efter ett sprintlopp (Jag kunde ha valt ett helt annat klädesplagg men man vill ju inte framstå som en desperat stalker).

För er som är lata och inte orkar laga mat går det lika bra med en starkt kryddad ölkorv. Det är ändå tanken som räknas.

Skål mina vänner.

Imorgon är det Lill-Lördag!

Jukolastängning

måndag, juni 22, 2009

Jukolucköppning

Vicken jäkla måndag

Stekande värme, blomstrande rabatter, grannar som samspråkar, fåglar pippar i varenda buske, hantverkare går barbröstade och barnskrik i lekparken. Man skulle kunna tro att det är sommartider. Själv smög jag ut på terrassen på mina bara onda knän och tjuvkikade ner på folket utanför. Jag hann bara kasta en vattning blick över gården innan en granne såg mig. Jag kastade mig baklänges ner på trallen där jag blev liggande med en flämtande andning och kallsvettig.

Jag tror jag börjar bli sjuk.

Eller så är jag bara folkskygg.

söndag, juni 21, 2009

Inget toapapper fanns det kvar heller

Min jakt på nytt boende går vidare. Idag hittade jag ett orört objekt intill järnvägsspåren bara ett stenkast från Marabou. Då får man ju lyxen att ha doften av choklad i trädgården när vinden ligger på. En titt på latrinen brukar vara en bra indikation på hur huset har skötts genom åren. Här var det si och så med detta även om det fanns små uppmuntrande texter på toalettväggarna. Huset i fråga låg ensamt i slutet av en kort vägstump som hette Banvaktarvägen. Banvaktaren verkar ha fått sparken för många år sedan. Toaletten var faktist det som var fräschast på kåken.

Jag letar vidare även om det var ballt i denna kåk att man kunde meta i Väsbyån rätt ut genom köksfönstret.

Några hjärnceller (till) har försvunnit

Efter 2 veckors vila som istället för träning innehållit osunt leverne, självömkan och en oföretagsamhet som borde ge EU-bidrag så satte jag mig på mountainbiken igen. Det borde jag inte ha gjort. Det var segt från första lilla motlut och sen blev jag bara tröttare för varje meter av dom 30 km jag vinglade fram. Eftersom jag var kategori tröttast redan från början tänkte jag att det lika gärna kunde bli mycket teknisk åkning. Jag borde ju inte kunna bli tröttare än trött var min tanke. Snillet som spekulerade, jag i detta fall, verkade inte ha alla piggar innanför rutan. Nog blev jag blev tröttare alltid.

lördag, juni 20, 2009

AspLövet är som en blomma i en ölflaska

Ser ni bilden här till vänster? Bra! Inga blinda och lytta här alltså. Jaså lytta är ni. Nåja. Man kan inte få allt man önskar.

Hursomhelst ligger det mycket symbolik i den här bilden som AspLövet har tagit alldeles själv. (Om man inte räknar dom 2 personer som fick stadga upp AspLövet så att han inte föll kant över ända). Bilden visar i alla fall något väldigt viktigt. Det finns mycket skönhet i AspLövet. Skönhet lika vackert som en sommarblomma. Eller kvinnlig rumpa om man letar synonymer på det bildliga planet. I alla fall finns det väldigt mycket fägring djupt inne i AspLövet. Något väldigt få, nu levande människor, känner till. Inga alls om vi ska vara helt ärliga med varandra.

Men innerst inne i AspLövet finns det alltså skönhet. Mums! Tyvärr kan man inte hitta den här skönheten om man heller inte blandar in öl. Precis som bilden visar. Skönheten kommer med ölen. Desto mer öl desto mer skönhet. Dom går hand i hand.

Men det viktiga är att ölen alltid måste komma först. Annars ingen skönhet.

Först öl. Sen skönhet. (i bästa fall)

Frågor på det?

Det ringde på mobilen

Under Midsommaraftonens långa kväll tog jag upp mobilen och ringde mig själv. Jag gör det ibland. Bara för att den ska få känna sig behövd. Annars brukar den vara tystare än han den där grabben i graven bredvid. Efter att han dött alltså. Dessutom låter jag den vara inställd på både ringsignal och vibrering. Det skakar så skönt i fickan och gamla kroppsdelar väcks till liv. Fast sanningen är att jag själv lika mycket som mobilen behöver känna mig behövd. Småprata lite med mig själv och låtsas att jag betyder något. När jag lägger på brukar jag titta mig omkring och om någon ser mig så småskrattar jag lite och ler förnöjt. Hoppas dom tror att jag är viktig. Viktigare än absolut ingenting alltså. Det är alldeles tillräckligt för mig det.

torsdag, juni 18, 2009

You can shake it

Näee, fan får stå ensam vid helvetets slutstation alltså. Nu har det vänt. Efter en lång seg förmiddag med magsjuka Miniknatare, tristess, en gnutta arbetslöshetsångest och spadtag av håglöshet tog jag tag i mig själv. Jag bänkade Miniknatarna framför en film och bullade upp med sötsaker så att dom skulle vara tysta, samtidigt som jag grävde lite i det AspLövska barskåpet. Där fanns mycket odrickbart men med lite mixtrande och skakande fick jag ihop en pärla till drink.

Midsommaraftonens torrträning är lite finare i kanten.


Den här arbetslösheten kommer nog bli min död men jag kommer ha jävligt kul på vägen dit.

onsdag, juni 17, 2009

Nästa slutstation. Avstigning för samtliga.

Jag är inne i en djup svacka just nu.

Motivationsmässigt.

Inspirationsmässigt.

Trots supporterväggningen på helgens Jukola, som i mångt och mycket var planerad, lämnade jag ingen som helst frustration kvar där borta på den Finska travbanan. Något som jag hade hoppats på. Jag orkade inte ens reta upp mig på Jukolakavlens terrängbanor eller dom försvunna Baja-majorna. Allt kändes bara. Jaha! det var det.

Istället är jag än mer levnadsmätt.

Ny vardag igen så sätter jag mig ner och väntar på det som aldrig sker. Den missade Lida Loopen gjorde ju inte heller saken bättre. Det betydde bara att träningsmotivationen tog sitt pick och pack med sig ut genom ytterdörren. Låste efter sig också vad det verkar.

Resan rätt ner i helvetet verkar snart vara framme.

Jag hade väl ändå hoppats på en pissipausi till.

Alkohol & Idrott hör....

tisdag, juni 16, 2009

Oroväckande

Igår kändes det som att jag kunde tänka mig att bli nykterist.

Idag är jag sugen på en kall öl.

Inget bra tecken.

Inte alls.

Jukola i komprimerad form

måndag, juni 15, 2009

Nytt jobb på ålderns höst

Minnesbild från Jukola 2009

Lucka 2

I botten på min jukolaväska hittade jag en konstig tingest vid uppackning idag. Hur den kommit dit och vad det är ligger utanför min uppfattningsförmåga.

Jag kanske borde vara oroad.

Tänk om jag stulit den?

Lucka 1

När jag vaknade till i hytten på hemresan från Jukola så föll min trötta blick på min keps som låg på bordet bredvid. På kepsen satt det en Jukola-pin. Förvåning var det jag kände eftersom jag inte hade minne av hur den kommit dit. Av en hyttvän fick jag veta att den tilldelats mig på bussresan av någon anledning som min vän inte mindes. Du var bäst på något denna resa trodde han det handlade om.

Bäst på något alltså.

Jag kan svära på att jag inte vann kategorin: Bästa föredöme.

Inte på långa vägar.

fredag, juni 12, 2009

En tanke slår mig

Jag minns nästan inget från mina Jukolakavlar.

Men jag kommer aldrig glömma dom.

En paradox om något.

torsdag, juni 11, 2009

En genialisk plan

Jag provar en ny metod av torrträning i år.

Man tål ju alltid mer andra och ännu mer tredje och mest fjärde dagen man dricker i rad, så för att bli starkare än förra årets Jukola tjuvstartar jag redan idag (torsdag). Således borde jag vara bakfull imorgon (fredag), lätt sliten lördag och sen på topp söndag.

Ingenting kommer stoppa mig i år.

Möjligen min ålder.

Eller min ynklighet.

Men bortsett från det kommer det här nog bli bra.

Kommer ni ihåg?

Idag reste jag mig upp så fort från sängen att jag nästan svimmade. Då skrattade jag högt och insåg att livet inte behöver vara så allvarligt utan man måste få ha kul ibland också. Sen vet jag inte vad som händer för jag skriver ju det här i realtid och någon siare av rang har jag aldrig varit. Kanske går jag ut på terrassen idag igen eller så kör jag om ligga-ner-resa-sig-fort-tricket.

Skuttman ville i alla fall se Jukolakartan från 1997.

Här har ni AspLövets minnen från Jukola 1997

Det kom en sjujävla störtskur över TC (under damtävlingen vill jag minnas) som frambringade en smärre flodvåg rätt igenom vårt militärtält som var, inte helt strategiskt, placerat på en asfaltsyta. [not: obekräftade uppgifter säger att det inte regnade på Järfälla] Efter lördag blev det natt och när jag vaknade i gryningen skulle jag springa en ganska lång sistasträcka. Förutom ett hjärnsläpp påväg till trean så blev jag trött och vinglade på slutet fram som en skadeskjuten fasan. Upploppet var dessutom på en travbana. Vad är det med Finnar och travbanor egentligen? 1997 hade dom ju en fin slalombacke på kartan så man undrar varför inte TC var där. Jag minns mer än detta. Ni vet. Minnen som aldrig vill försvinna. Såna minnen.

onsdag, juni 10, 2009

Jag minns inte så mycket som igår

Om AspLövet nu bara kan sätta sig ner istället för att stå på terrassen och vagga som en tvångsintagen limsniffare så ska vi försöka få höra hur det var innan det sämre blev bedrövligt. Ni kommer höra ett par sanningar, en lögn och något som i bästa fall kan tangera ett hugskott. Knäpp händerna på magen och blunda för det här kommer inte intressera er det minsta.

Här har ni AspLövets minnen från Jukola 2000

Inte alls för länge sen, faktist under gubbvadsepoken, åkte AspLövet tåg i Finland. Tåget tuffade på till Joensuu någonstans i Karelska Karelen. Jukola det året bjöd på djävulsk gropterräng och AspLövets gubbvader ställde bara upp om dom fick ta det lite lugnare i ett 2:a lag. Inte för att AspLövet prestationsmässigt hörde hemma i ett 2:a lag men även AspLövet har haft sina ynkliga stunder i samtal med UK. Möjligen kan AspLövet själv ha varit UK detta år men sanningen i detta förtäljer icke denna historia. Det konstiga inträffade dock för 2:a laget när vår sistasträckslöpare var tvungen att avbryta för att inte missa tåget hem. Detta trots att vi låg så fint som 299:a inför den sista sträckan. Någon i resebolaget borde hängas eller är brottet preskiberat nu? Vad som definitivt skedde var att klubben spelade Jukolaspelet och vi vet ju alla vem som vann. Till protokollet kan vi föra att AspLövet åt 10 makkara under tävlingen och fick för det 3 fina poäng och akuta magsmärtor. Mitt minne säger mig också att det förekom sång på tågresan men eftersom jag inte kan sjunga håller vi tyst om det.

En blöt torrträning

Det ser ut som att det ska pissa ner i Mikkeli under helgen. Jukolahelgen. Precis som 1985 alltså. Ja jäklar vad det regnade den gången. Eller var det kanske bara på AspLövet det regnade 1985? Det brukar vara så. Att det regnar extra mycket på AspLövet. För att aklimatisera mig till helgen går jag ut på terrassen. Naken. Sätter mig i den nyinköpta brassestolen och låter regnet smattra mot min formlösa kropp. Det är kallt. Som det ska vara tänker jag och smuttar på en ljummen öl. Allt för att det ska bli så verklighetstroget som möjligt. Efter en stund drar jag på mig en regnponcho och tuggar på en bit falukorv. Så nära jag kan komma makkara med vad jag har hemma. Falukorven är dock frusen så det blir mest ett smågnagande innan jag ger upp. När jag går in skakar jag av kylan. Det kan nog inte bli värre till helgen tänker jag. Men det är heller inte något jag räknar bort att det kan bli.

tisdag, juni 09, 2009

Jag minns det som häromdagen

Om nu alla idioter som tror sig veta bättre än AspLövet kunde tagga ner lite och sätta sig ner på betonggolvet, som vi har här på institutionen, så ska farbror AspLövet berätta hur det var förr i tiden. Den här fragmentala minnesbilden utspelar sig inte alls för så länge sen. Bara 15 år sen. Ingenting när man kommit upp i AspLövets ålder. Det är så länge sedan att ni möjligen var med. Jag kommer berätta saker som kommer få er att smeka er egen mage och minnas hångel i en båthytt med några orienteringstjejer från OK Kåre. Fast ingen båthytt från 1994 dock. Knäpp upp byxorna för nu kommer en redogörelse från lögnarnas tidsepok.

Här har ni AspLövets minnen från Jukola 1994

Vi flög till Haparanda, för längre tordes flygbolagen inte flyga, och från Haparanda körde vi hyrbil som Musta Hevonen klämde fram en fortkörningsböter ur. Efter att vi kört så länge vi orkade hade vi en bra bit kvar så vi fick köra ännu längre. När vi sen passerat polcirkeln och en bit till var vi framme i Finlands ände. Sodankylä. För min del handlade det om en kort 6:e sträcka och efter att ha frusit halvt ihjäl på det steniga underlaget i militärtältet gjorde jag karriärens sämsta Jukolainsats. Men fint var det. Sen tog vi bilen tillbaka. Lika långt. Jobbigt. Ingen partybåt eller partypåse blev det heller. Illa.

Stämningshöjare

Följer NOC online och blir mer och mer kär i speakern Per Forsberg. När Jenny Lönnkvist spurtade imål utropade han exalterat.

SHE HAS DELIVER!!

Världsklass!

måndag, juni 08, 2009

Jag minns det som igår

Om nu alla orienterare kunde lugna ner sig lite och sätta sig ner på kuddarna så ska farbror AspLövet berätta hur det var förr i tiden. Den här återblicken utspelar sig långt innan elektroniska stämplingssystem, funktionskläder och lakritsremmar på TC. Det är så länge sedan att ni förmodligen inte ens var med. Jag kommer berätta saker som kommer få er att tappa hakan samtidigt som ni biter er i tungan av upphetsning. Dra upp kalsongerna för nu kommer en skröna från legendernas tidsepok.

Här har ni AspLövets minnen från Jukola 1985

Det regnade utav helvete!


Torrträning inför Jukola

Det börjar suga lite i Jukolatarmen nu. För att komma väl förberedd till årets evenemang gick jag ut i förrådet och grävde mig ner bland kartonger och allsköns bråte. Där hittade jag så det jag sökte. Suomi-Ralli. Ett klassiskt bordsspel som jag fick på min 9-års dag (1975) från kusinerna i Kuni. Slumpen i spelet förde mig faktist förbi Mikkeli och där fick jag dra ett kort.

Den här torrträningen bådar inte gott.



söndag, juni 07, 2009

Dom staplas på hög

Man ska vårda
sina besvikelser

Ha dom
i en burk på hyllan

Ta fram dom ibland
och minnas

Att det aldrig blir
som man tänkt

Så gör AspLövet

Men AspLövets besvikelser
får inte plats i en burk

Han förvarar sina
på Shurgard

För 250 kr m²

lördag, juni 06, 2009

Varken friskare eller sjukare.

Vi står och tittar på varandra i dörröppningen. Jag och mitt sjukdomstillstånd. Jag motar dig i dörren Olle, säger jag väsande. Men jag heter ju inte Olle, får jag till svar. Det spelar ingen roll. Jag äter Ipren och dricker Kan Jang och om nu Jang kan borde jag kunna så här kommer du inte in. Min ömmande hals och värkande kropp vet inte vart dom ska ta vägen så jag går och sätter mig framför datorn igen. På NOC avgörs idag den viktigaste distansen och jag missar inte en sekund. Det är 19 onlinekontroller i dom 4 klasserna och för att ha full koll måste man lägga upp en logisk process hur man ska klicka sig fram och använda sin bästa vän F5. Men framförallt följer jag löparna via GPS-trackingen. Det är som en erotisk dröm där man vaknar lite lätt fuktig och helt salig. Jag är bra på sånt här. Sjukt bra.

fredag, juni 05, 2009

Vissa dagar är roligare än andra

Vissa säger att livet är en tragedi. Inte jag. För mig har alltid livet varit en komedi. Kanske beror den inställningen på att jag har lätt för att skratta åt mig själv. OK. Låt oss vara ärliga och kalla livet en tragisk komedi. Man kan skratta så man gråter. Eller blir det kanske gråta så man skrattar. Skit i det nu.

Förra året hade jag ett enda mål under året. Att cykla Lida Loop. Veckan innan tävlingen blev jag sjuk. Skitsjuk. Jag hann inte tillfriskna utan trampade runt loppet i tårfylld takt. Sen var den säsongen bortkastad. Halvvägs in i juni. Åhh så jag njöt.

I år har jag haft samma målsättning. Lida Loop. Allt har sett bättre ut. Tänk inte utseendemässigt när ni läser den meningen. Jag har varit frisk under våren och faktist tränat nästan 30 pass sedan början av april, varav 18 pass på mountainbiken. Inte illa alls kan jag tycka. Fram tills idag.

Nu har jag ont i både hals och kropp.

Äter Ipren och skrattar åt mig själv.

Det här är komik.

Det ska svida i låren

Jag kom att tänka på en sak. En viktig sak. Är det inte så att det är alldeles för mjäkiga spurter på orienteringstävlingar? Korta. Platta. Tråkiga.

Världens bästa spurt måste ha varit på Jukola 1991. Ja jäklar vad man fick slita där. Mera sånt. Dessutom var kartan en riktig koloss trots skala 1:15000. 630x410mm. Typ A2 eller något i den stilen. Man var förbi startpunkten innan man vikt klart kartan. Det var även en slalombacke till spurt på Jukola 1988, i Pudasjärvi, men då var det mest utför i stenskravlet. Inte alls lika bra.

Långa spurter i uppförsbacke borde premieras.

Det om något är "offensiv orientering" antar jag.


torsdag, juni 04, 2009

Blast from the förr i tiden

Någon har, när jag förmodligen vänt ryggen till, sopat på min högra schlatterknöl med ett basebollträ. Ont som fan har jag när jag går. Detta påminner mig om tonårens glansdagar när jag led så hårt av schlatter att efter vissa tävlingar kunde jag knappt böja benen. Varför detta dykt upp just idag, på ålderns höst, har jag ingen aning om. Möjligen slog jag i schlatterknölen häromdagen när jag stöp i en taggbuske på mountainbiken. Eller så beror det på att jag rakat av mig skägget och min kropp har slungats tillbaka i tiden av chocken. Kanske säkrast att ta med sig legitimation till Systembolaget imorgon.

Spela Allan

Det regnar idag. Ute. Jag står på terrassen i bara kalsonger och fryser allt medans min blick flackar oroligt. Det regnar som på Jukola 1985. Ihållande. Inte alls som störtskuren på Jukola 1997 alltså. Efter en stund går jag in i min mörklagda lägenhet och fortsätter spela. Spela tv-spel. Spela musik. Spela svår. Spela över. Imorgon gör jag samma sak. Går upp till ingenting och spelar rysk roulett utan pistol. Jag snurrar på magen och om naveln stannar på framsidan får jag gå och lägga mig igen. Vinst varje gång. Men nu måste jag fortsätta spela. Spela Allan. Men är det är OK att spela Allan i sin egen ensamhet kan jag undra ibland? Visst är det så. Det är ju bara mig själv jag är överlägsen mot. Nåja. Mitt liv går vidare i sus och dus. En öl här och en öl där. Näee. Nu ljög jag. Inte fan är det är det sus och dus att dricka öl. Det är blodigt allvar. Och förbannat jobbigt ibland. Men det är ett spel man måste spela.

onsdag, juni 03, 2009

Får jag någon replik?

Kvällens träning bedrevs i solnedgång men det svårmodiga vädret vid horisonten gav mig en känsla av att vara statist i en film av Aki Kaurismäki.

Det kan aldrig gå bra det här, tänkte jag.

Men sen kom jag på mig själv.

Det ska inte gå bra om jag nu lever mitt liv som en statist i Aki Kaurismäkis värld. Livet ska vara nattsvart och kompromisslöst.

Hurra!

Att bryta mot lagen

"Breaking the law, breaking the law"

Dom orden ringde i mitt huvud när jag for utför Edsbacken på min mtb ikväll. Min egen mtb hör och häpna. Trafikskylten längst ner i svackan, efter backen, visar 50 men jag med mina grovmönstrade mtb-däck forsade förbi i 54km/tim.

Jag är till fullo en fattigmans lagbrytare

[Denna bild visar inte alls Edsbacken utan en skogsväg på Ängsjöbladet. Den suddiga bilden överenstämmer ganska väl med min verklighetsuppfattning]

tisdag, juni 02, 2009

Positiva tankar

Efter ett varmt bad som tinat upp min nedkylda kropp försöker jag få mig själv på bättre tankar. Långt bort från cykelproblem, skitväder, arbetslöshet, inflammerade knän och allt annat som pissar ner på mig.

Jag fokuserar på Jukola.

Det kommer nog bli en bra tävling.

För oss i supporterklubben.[Personen på bilden har inget med supporterklubbens att göra. Han är en hygglig kille]

Kompatibilitetsproblem

Jag och cyklar är inte riktigt förenliga just nu. Medans min mtb är inlämnad på inkompetens så har jag nyttjat min brors cykel. Idag när jag var ute och cyklade behagade så hans backdäck punktera sig strax söder om Rosersbergs slott. Brorsan kör med racerventil medans jag använder bilventil. Således var mina två extraslangar bara dödkött i väskan.

Jag vände upp mitt ansikte mot himlen och lär regnet spola bort mina tårar samtidigt som jag väste tyst för mig själv.

Pissmannen!

Den jäveln är alltså tillbaka i gammal god AspLövsform. Jag satte mig ner i en timmerhög och väntade på min personliga bärgare. Medans jag satt där funderade jag på hur jag ska kunna genomföra söndagens tävling utan cykel och med Pissmannen i släptåg.

Det luktar besvikelse lång väg.

måndag, juni 01, 2009

Vad gör folk nuförtiden?

Jag läser i tidningen att det är måndag idag. Knegarmåndag.

Man ska inte tro allt man läser.


Det går bra för detaljhandeln

Följetongen om AspLövets cykel går vidare om än i stillastående takt. Vid dagens uppringning till dom som kallar sig cykelexperter visade det sig att läget är oförändrat. Dagens bortförklaring var.

- Vi har inte rätt verktyg

Det är ju helt fantastiskt. En auktoriserad cykelverkstad som inte har verktyg för att byta ett vevlager. Det är väl ungefär som att en snickare inte har en hammare. En bartender utan kapsylöppnare. En fönsterputsare utan hink. En gatsopare utan kvast. En prostituerad utan kunder. Jag kan hålla på hur länge som helst. Är det möjligen så att man får EU-pengar, starta eget bidrag, kunder eller fan vet bara man påstår sig vara något?

Jag har tappat tron på mänskligheten.

Eller..

Äsch...

Den här inkompetensen är bara bekräftelse på det jag vetat hela mitt liv.

Vi är alla idioter (om än i differentierad grad)