Jag är en motpol

Igår satt jag med på ett träningsmöte som klubben hade. Av någon anledning som inte ens jag själv listat ut. 2008 agerade jag UK i klubben men den smutsbefläckade titeln har jag avsagt mig i år så någon vídare koppling till träningsgruppen har jag inte. 2009 ska jag i alla fall vara passiv medlem i ett passivt tillstånd. Hursomhelst satt jag där relativt intetsägande och slängde ur mig en handfull ord under kvällen. Men mest lyssnade jag och funderade på vad min roll egentligen handlade om. Behövs det passiva åsikter?

Jag började ganska snart inse att jag var en motpol. All den positiva framåtandan, engagemanget och glädjen som dom sju andra mötesdeltagarna visade upp behövde vägas mot något. AspLövet i detta fall. Allt måste balanseras ut i det långa loppet och min roll här i livet kanske är att plocka ner sånt som är för bra. Se bara på mig själv. Jag är världens bästa orienterare men samtidigt är mina bittra sidor en negation mot samma påstående. Men jag är nog själv inte så balanserad. Jag är numera mest Ying. Eller var det Yang? Fan vet. Den svarta i alla fall.

Jag är tvåstrecksmossen som torkat ut.
Jag är hygget som växt igen med sly.
Jag är den felmullade kartan.
Jag är höjdkurvan som bara tar slut.
Jag är Bajamajan som svämmar över.

Men mest av allt...

..är jag trött